Sida:Bibelen eller den Heliga Skrift (1828).djvu/33

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


15. Och si, jag är med dig, och skall förwara dig ehwart du far, och skall föra dig åter i detta land igen: och skall icke öfwergifwa dig, tilldeß jag gör allt det jag dig sagt hafwer.

16. Då nu Jacob waknade upp af sin sömn, sade han: Wißerliga är HERren i detta rum, och jag wistet icke.

17. Och fruktade han sig, och sade: Detta måste wara ett heligt rum; ty här bor wißerliga Gud, och här är himmelens port.

18. Och Jacob stod upp om morgonen bittida, och tog stenen, som han hade lagt under sitt hufwud, och reste honom upp, till en wård, och göt oljo der ofwanuppå;

19. Och kallade det rummet BethEl; men tillförene hette den staden Lus.

20. Och Jacob gjorde ett löfte, och sade: Om så är, att Gud blifwer med mig, och förwarar mig på denna wägen, som jag reser, och gifwer mig bröd till att äta, och kläder till att klädas med;

21. Och förer mig med frid åter hem igen till min fader; då skall HERren wara min Gud.

22. Och denne stenen, som jag upprest hafwer till en wård, skall warda ett Guds hus; och allt det du mig gifwer, der will jag gifwa dig tionde af.

Capitel 29.

Jacobs tjenst, hustrur, fyra söner.

1. Då hof Jacob sin fot up, och gick in i det land, som österut ligger,

2. Och såg sig om, och si, der war en brunn på markene, och si, tre hjordar med får der när; förty hjordarna måste dricka af brunnenom; och låg en stor sten för hålet på brunnenom.

3. Och de plägade der församla alla hjordarna, och wätra stenen ifrå brunnshålet, och wattna fåren, och lade så åter stenen för hålet i sitt rum igen.

4. Och Jacob sade till dem: Mine bröder, hwadan ären I? De swarade: Wi äre af Haran.

5. Han sade till dem: Kännen I ock Laban, Nahors son? De swarade: Wi känne honom wäl.

6. Han sade: Går honom ock wäl i hand? De swarade: Honom går wäl i hand: Och si, der kommer hans dotter Rachel med fåren.

7. Han sade: Det är ännu bittida dags, och är icke ännu tid drifwa boskapen hem; wattner fåren, och går bort med dem i det.

8. De swarade: Wi kunne icke, förra än alla hjordarna komma tillsamman, och wi wältre stenen ifrå brunnshålet, och wattne så fåren.

9. Medan han ännu talade med dem, kom Rachel, med sins faders får; förty hon waktade fåren.

10. Då Jacob såg Rachel, Labans sins moderbroders dotter, och Labans sins moderbroders får, gick han till, och wältrade stenen ifrå hålet på brunnenom, och wattnade Labans sins moderbroders får;

11. Och kyßte Rachel; hof upp sina röst, och gret;

12. Och kungjorde henne, att han war hennes faderbroders och Rebeckas son. Då lopp hon, och kungjorde det sinom fader.

13. Då nu Laban hörde om Jacob sin systerson, lopp han emot honom, och tog honom i famn, och kyßten, och hade honom in i sitt hus. Då förtäljde han honom allt, huru tillgådt war.

14. Då sade Laban till honom: Nu wäl, du äst mitt ben och mitt fött: Och när han nu en månad långt hade warit när honom,

15. Sade Laban till Jacob: Ändock du äst min broder, skulle du fördenskull tjena mig för intet? Säg, hwad skall wara din lön?

16. Och Laban hade twå döttrar; den äldsta het Lea, och den yngsta het Rachel.

17. Men Lea war klenögd; Rachel war wäl skapad, och hade ett dägeligit ansigte.

18. Till henne fick Jacob kärlek, och sade: Jag will tjena dig i sju år för Rachel dina yngsta dotter.

19. Laban swarade: Det är bättre jag gifwer dig henne, än enom androm: Blif när mig.

20. Så tjente Jacob i sju år för Rachel; och tyckte honom det wara få dagar, så kär hade han henne.