Sida:Bibelen eller den Heliga Skrift (1828).djvu/35

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


markene, gick Lea ut emot honom, och sade: När mig skall du ligga; förty jag hafwer köpt dig för mins sons liljor: Och han låg när henne den nattena.

17. Och Gud hörde Lea, och hon wardt hafwandes, och födde Jacob den femte sonen;

18. Och sade: Gud hafwer lönt mig, för det jag gaf minom manne mina tjenstepigo; och hon kallade honom Isachar.

19. Åter wardt Lea hafwandes, och födde Jacob den sjette sonen;

20. Och sade: Gud hafwer wäl försett mig; nu warder åter min man boendes när mig; ty jag hafwer födt honom sex söner; och kallade honom Sebulon.

21. Derefter födde hon ena dotter, och kallade henne Dina.

22. Men Gud tänkte på Rachel, och hörde henne, och gjorde henne fruktsamma.

23. Då wardt hon hafwandes, och födde en son, och sade: Gud hafwer min smälek ifrå mig tagit;

24. Och kallade honom Joseph, och sade: HERren gifwe mig ännu en son härtill.

25. Då nu Rachel hade födt Joseph, sade Jacob till Laban: Låt mig färdas, och resa hem till mitt, och i mitt land.

26. Gif mig mina hustrur, och min barn, som jag hafwer tjent dig före, att jag må färdas; förty du wetst, hwad jag hafwer gjort dig för en tjenst.

27. Laban sade till honom: Kan jag icke finna nåd för din ögon? Jag förnimmer, att HERren hafwer wälsignat mig för dina skull.

28. Säg, hwad lön jag skall gifwa dig?

29. Men han sade till honom: Du wetst huru jag hafwer tjent dig, och hwad boskap du hafwer under mig.

30. Du hade litet, förra än jag kom, men nu äst du riker worden och HERren hafwer wälsignat dig för mina skull: Och nu, när skall jag ock något bestyra till mitt hus?

31. Laban sade: Hwad skall jag då gifwa dig? Jacob sade: Du skall allsintet gifwa mig; utan om du will göra mig det jag säger, så skall jag ännu beta och wakta din får.

32. Jag will i dag gå igenom alla dina hjordar, och skilj du derifrån all fläckot och brokot får, och all swart får ibland lamben och kiden; hwad nu sedan brokot och fläckot blifwer, det skall wara min lön.

33. Så warder mig min rättfärdighet betygandes i dag eller morgon, när dertill kommer, att jag skall taga min lön af dig, alltså, att hwad som icke fläckot eller brokot, eller ock hwad swart är ibland lamben och kiden, det ware en tjufnad med mig.

34. Då sade Laban: Jag är tillfrids, blifwe som du sagt hafwer.

35. Och han skiljde i den dagen ut spräcklota och brokota bockar, och all fläckot och brokot kid, der som ju något hwitt war uppå, och allt det swart war ibland lamben; och fick det sin barn i händer;

36. Och lät blifwa tre dagsleder långt emellan sig och Jacob. Så bette Jacob det öfwer war af Labans hjord.

37. Men Jacob tog gröna aspekäppar, haßel och castaneen, och barkade hwita ränder deruppå;

38. Och lade käpparna, som han barkat hade, i dryckehonar för hjordarna, som der komma måste och wattnas, att de skulle hafwande warda, när de kommo till att dricka.

39. Alltså wordo hjordarna hafwande öfwer käpparna, och födde fläckot, spräcklot och brokot.

40. Då afskiljde Jacob lamben, det icke brokot, och allt det swart war, och lät dem in till Labans hjord; och gjorde sig en egen hjord, den lät han icke till Labans hjord.

41. Men när den tidfödde hjorden lopp, lade han käpparna i hoar för hjordens ögon, så att de woro hafwande öfwer käpparna.

42. Men när de senfödda lupo lade han dem intet deruti. Så wordo då de senfödlingar Labans och de tidfödlingar Jacobs.

43. Deraf wardt mannen öfwermåttan riker, så att han hade mcyken får, tjenarinnor och tjenare, camelar och åsnar.