och han hade pigona kära, och talade ljufliga med henne.
4. Och Sichem sade till sin fader Hemor: Tag mig den pigona till hustru.
5. Och Jacob förnam, att hans dotter Dina war skämd, och hans söner woro med boskapenom ute på markena, och Jacob tigde tilldeß de kommo.
6. Då gick Hemor, Sichems fader, ut till Jacob, till att tala med honom.
7. I det kommo Jacobs söner af markene; och då det hörde, förtröt det männerna, och wordo ganska wrede, att han hade gjort en dårskap i Israel, och belägrat Jacobs dotter; ty det war icke rätt gjordt.
8. Då talade Hemor med dem, och sade: Mins sons Sichems hjerta trängtar efter edra dotter; käre, gifwer honom henne till hustru.
9. Befrynder eder med oß; gifwer oß edra döttrar, och tager I wåra döttrar;
10. Och bor när oß: Landet skall stå eder öppet; bygger och bruker, och bor derinne.
11. Och Sichem sade till hennes fader och bröder: Låter mig finna nåd när eder; hwad I mig sägen, det will jag gifwa.
12. Begärer man troliga af mig morgongåfwor och skänker, jag will gifwa, som I begären; gifwer mig allenast pigona till hustru.
13. Då swarade Jacobs söner Sichem, och hans fader Hemor, och talade bedrägeliga, derföre, att deras syster Dina war skämd;
14. Och sade till dem: Wi kunne det icke göra, att wi skole gifwa wåra syster enom oomskornom manne; ty det wore oß en skam.
15. Dock likwäl wilje wi wara eder till wiljes, om I warden oß like, och allt mankön ibland eder warder omskoret.
16. Då wilje wi gifwa eder wåra döttrar, och taga oß edra döttrar, och bo när eder, och wara ett folk.
17. Men hwar I icke wiljen lyda oß, och omskära eder, så wilje wi taga wåra dotter, och fara wår wäg.
18. Det talet behagade Hemor och hans son wäl.
19. Och den unge mannen fördröjde intet att göra så; förty han hade lust till Jacobs dotter, och han war härlig hållen öfwer alla i hans faders huse.
20. Så gingo Hemor och hans son Sichem i stadsporten, och talade med borgarena i stadenom, och sade:
21. Deße män äro fridsamme när oß, och wilja bygga och bo i landena: Så är nu landet widt begripet: Wi wilje taga oß deras döttrar, och gifwa dem wåra döttrar.
22. Men då wilja de wara oß till wiljes, så att de bor när oß, och warda ett folk med oß, om wi omskäre allt det, som mankön är ibland oß, såsom de omskorne äro.
23. Deras boskap och ägodelar, och allt det de hafwa, blifwer wårt, om wi eljest blifwom dem till wiljes, så att de bo när oß.
24. Och de lydde Hemor och Sichem hans sone, alle de som genom hans stadsport ut och in gingo, och omskoro allt det som mankön war, det som i deras stad ut och in gick.
25. Och på tredje dagenom, då det wärkte dem, togo de twå Jacobs söner, Simeon och Levi, Dinas bröder, hwardera sitt swärd, och gingo drifteliga in i staden, och slog ihjäl allt det som war mankön;
26. Och slogo också ihjäl Hemor och hans son Sichem med swärdsegg, och togo sna syster Dina utaf Sichems huse, och gingo sin wäg.
27. Då kommo Jacobs söner, öfwer de slagna, och skinnade staden, derföre, att de skämt hade deras syster;
28. Och togo deras får, fä, åsnar och hwad i stadenom och på markene war;
29. Och alla deras håfwor; all barn och qwinnor togo de till fångar, och skinnade allt det i husen war.
30. Och Jacob sade till Simeon och Levi: I hafwen åstadkommit att jag blifwer illa känder för alla desa lands inbyggare, de Cananeer och Phereseer: Och jag är en ringa hop; när de nu församla sig öfwer mig, så slå de mig ihjäl, så warder jag omintetgjord med mino huse.
