Sida:Bibelen eller den Heliga Skrift (1828).djvu/47

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


7. Frågade han dem, och sade: Hwi ären I så ångse i dag?

8. De swarade: Oß hafwer drömt, och wi hafwom ingen, som oß det utlägger. Joseph sade: Utläggningen hörer Gudi till; dock förtäljer mig det.

9. Då förtäljde skänken sin dröm för Joseph, och sade till honom: Mig drömde, att en winträ war för mig.

10. Det hade tre grenar; det grönskades, wäxte och blomstrades, och deß drufwor wordo mogna.

11. Och jag hade Pharaos skänkeskar i mine hand, och tog och kryste dem i skänkekaret, och fick Pharao skänkekaret i handena.

12. Joseph sade: Detta är uttydningen: Tre grenar äro tre dagar.

13. Efter tre dagar skall Pharao upphäfwa ditt hufwud, och sätta dig åter till ditt ämbete, att du får honom skänkekaret i hans hand, såsom tillförene, då du war hans skänk.

14. Men tänk uppå mig, då dig går wäl, och gör barmhertighet med mig, att du Pharao ingifwer, att han tager mig utaf detta huset;

15. Ty jag är hemliga bortstulen utaf de Ebreers lande; så hafwer jag ock här intet gjort, att de mig insatt hafwa.

16. Då bakaren såg, att uttydningen war god, sade han till Joseph: Mig hafwer ock drömt, att jag bar tre flätade korgar på mitt hufwud;

17. Och i öfwersta korgenom allahanda bakad mat till Pharaos behof; och foglarna åto af korgenom på mitt hufwud.

18. Joseph swarade, och sade: Detta är uttydningen: Tre korgar äro tre dagar.

19. Och efter tre dagar skall Pharao upphäfwa ditt hufwud, och hänga dig i en galga; och foglarna skola äta ditt kött på dig.

20. Och det hände tredje dagen, då begick Pharao sin årsdag, och han gjorde alla sina tjenare ena måltid; och upphof den öfwersta skänkens hufwud, och den öfwersta bakarens, ibland sina tjenare;

21. Och satte den öfwersta skänken åter till sitt skänkeämbete, att han skulle få Pharao skänkekaret i handena;

22. Men den öfwersta bakaren lät han hänga; som Joseph hade uttydt honom.

23. Men den öfwerste skänken tänkte intet på Joseph, utan förgat honom.

Capitel 41.

Pharaos dröm. Josephs utbildning, upphöjelse, gifte, barn.

1. Och tu år derefter hade Pharao en dröm, såsom han hade ståndit wid älfwena,

2. Och sett af älfwene uppstiga sju nöt, skön och fet; och de gingo i goda bet.

3. Sedan såg han annor sju nöt uppstiga af älfwene, wanskapeliga och magra; och gingo jemte de andra på strandene wid älfwena.

4. Och de sju wanskapeliga och magra nöten åto upp de sju sköna och feta nöten. Då waknade Pharao.

5. Och han somnade åter, och åter drömde honom, och såg, att sju ax, full och tjock, wäxte på enom stjelk.

6. Derefter såg han sju tunn förwißen ax uppgå.

7. Och de sju magra axen upp uppslukte de sju stora och fulla axen. Då waknade Pharao, och såg, att det war en dröm.

8. Och då det wardt morgon, war hans ande bedröfwad; och skickade ut, och lät kalla alla spåmän i Egypten, och alla wisa, och förtäljde dem sin dröm; men der war ingen, som honom kunde uttyda för Pharao.

9. Då talade den öfwerste skänken med Pharao, och sade: Jag kommer ihåg i dag mina synder.

10. Då Pharao war förtörnad på sina tjenare, och lade mig med dem öfwersta bakaren i fängelse i hofmästarens hus;

11. Då drömde oß bådom i ene natt, hwar sin dröm, hwars uttydning hwarjom för sig pågalt.

12. Då war när oß en Ebreisk ung man, hofmästarens tjenare; honom förtäljde wi det, och han uttydde oß wåra drömmar, hwarjom efter sinom dröm.

13. Och som han oß uttyddet, så är det gånget; ty jag är åter satt till mitt ämbete; och han är hängder.

14. Då sände Pharao bort, och lät kalla Joseph, och de hade honom utu fängslet. Och han lät raka sig, och förwandla sin kläder, och kom in till Pharao.