broder med oß, så wilje wi fara med, och köpa dig spisning.
5. Men är det så, att du icke sänder honom, så fare wi icke neder; ty mannen hafwer sagt oß: I skolen icke komma för min ögon, utan edar broder är med eder.
6. Israel sade: Hwi hafwen I så illa gjort emot mig, att I hafwen det sagt mannenom, att I haden än en broder?
7. De swarade: Den mannen frågade så grant om oß och wåra slägt, och sade: Lefwer edar fader än? Hafwen I ännu en broder? Då sade wi honom som han frågade: Huru kunde wi weta, att han skulle säga: Hafwer edar broder hitned med eder?
8. Då sade Juda till Israel sin fader: Låt pilten fara med mig, att wi må göra oß redo och färdas och mågom lefwa, och icke dö, både wi och du, och wår barn.
9. Jag will wara god för honom; utaf mina händer skall du äska honom: Förer jag dig icke honom igen, och sätter honom fram för din ögon, så will jag hafwa skuld så länge jag lefwer.
10. Ty hwar wi icke hade fördröjt, hade wi wäl allaredo twå resor warit igenkomne.
11. Då sade Israel deras fader till dem: Måste det ju så wara, så görer det, och tager af landsens bästa frukt i edra säcker, och förer mannenom skänker ditneder, något balsam och hannog, och örter, och myrrham, och dadel, och mandel.
12. Tager ock andra penningar med eder, och de penningar, som I hafwen fått igen ofwan i edra säcker, förer också med eder; tilläfwentyrs der är någon willa ibland kommen.
13. Dertill tager edar broder; görer eder redo, och farer till mannen.
14. Men allsmägtig Gud gifwe eder barmhertighet för den mannenom, att han måtte eder fri låta den andra broderen och BenJamin. Men jag måste wara, som den der sin barn slätt mist hafwer.
15. Då togo de deßa skänker, och penningar dubbelt med sig, och BenJamin; gjorde sig redo, och foro in i Egypten, och gingo in för Joseph.
16. Då såg Joseph dem med BenJamin, och sade till honom, som war öfwer hans hus: Haf deßa männerna in i huset, och slagta, och red till; förty de skola äta med mig i middag.
17. Och mannen gjorde såsom Joseph honom sagt hade, och hade männerna in i Josephs hus.
18. Men de fruktade sig att de wordo hafde i Josephs hus, och sade: Wi äre här införde för penningarnas skull, som wi tillförene funnom i wåra säcker, att han will komma oß det uppå, och låta en dom gå öfwer oß, der han oß med tager till sina trälar, med wåra åsnar.
19. Derföre gingo de till mannen, som war öfwer Josephs hus, och talade med honom utanför dörrena af husena:
20. Och sade: Min herre, wi worom tillförene härnedre till att köpa spisning.
21. Och då wi kommo i herberget, och löste upp wåra säcker, si, då woro hwars och ens penningar ofwan i hans säck, med fulla wigt; derföre hafwe wi åter fört dem med oß;
22. Hafwom också fört andra penningar ned med oß, till att köpa spisning med. Men wi wete icke, ho som hafwer stungit os wåra penningar i wåra säcker.
23. Men han sade: Warer tillfrids, frukter eder icke; edar Gud, och edar faders Gud, hafwer gifwit eder en skatt i edra säcker; edra penningar hafwer jag fått. Och han hade Simeon ut till dem;
24. Och hade dem i Josephs hus; gaf dem watten, att de skulle twå sina fötter, och gaf deras åsnar foder.
25. Men de redde till skänkerna, tilldeß Joseph kom till middagen; ty de hade hört, att de skulle der äta bröd.
26. Då nu Joseph gick in i huset båro de honom skänkerna i huset på sina händer, och föllo för honom neder på jordena.
27. Men han tackade dem kärliga, och sade: Går det wäl med edrom fader den gamla, der I mig af saden? Lefwer han ännu?
28. De swarade: Wårom fader dinom tjenare går wäl, och han lefwer ännu; och bugade sig, och föllo ned för honom.
