Sida:Bibelen eller den Heliga Skrift (1828).djvu/56

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


5. Pharao sade till Joseph: Det är din fader, och det äro dine bröder, de äro komne till dig.

6. Egypti lande står dig öppet; låt dem bo på bästa platsen i landena, att de må bo i det landet Gosen: Och om du wetst några än ibland dem, som dogse äro, så sätt dem öfwer min boskap.

7. Joseph hade ock sin fader Jacob in, och ställde honom för Pharao: Och Jacob wälsignade Pharao.

8. Men Pharao frågade Jacob: Huru gammal äst du?

9. Jacob sade: Mins eländes tid är hundrade och tretio år: Liten och onder är mins eländes tid, och räcker intet till mina fäders eländes tid.

10. Och Jacob wälsignade Pharao, och gick ut ifrå honom.

11. Men Joseph skaffade sinom fader och sina bröder boning, och gaf dem en besittning i Egypti lande, på bästa platsen i landena, nämliga i det landet Rameses, såsom Pharao budit hade.

12. Och han försörjde sin fader och sina bröder, och hela sins faders hus, hwarjom och enom sin del bröd, allt ifrå de gamla intill de unga barn.

13. Men i all land war intet bröd; ty att den dyre tiden war ganska swår, så att Egypten, och Canaans land swolto för den dyra tidens skull.

14. Och Joseph samlade alla de penningar tillhopa, som funnos i Egypten och Canaan, för mälning, som de köpte; och han lät alla penningarna komma i Pharaos hus.

15. Då nu penningarna fattades i Egypti land och Canaan, kommo alle Egyptier till Joseph och sade: Skaffa oß bröd: Hwi låter du oß dö för dig, derföre att wi hafwe inga penningar?

16. Joseph sade: Skaffer hit edar boskap, så will jag gifwa eder för boskapen, medan I ären utan penningar.

17. Då hade de deras boskap till Joseph, och han gaf dem bröd för deras hästar, får, fä och åsnar: Så födde han dem det året med bröd för all deras boskap.

18. Då året war omlidet, kommo de till honom på andra året, och sade till honom: Wi wilje icke döljat för wår herra, att icke allena penningarna, utan ock all wår boskap är borto när wår herra, och är intet mer qwart för wår herra, utan allena wår kropp och wår åker.

19. Hwi låter du både oß och wår åker dö? Tag oß till dig, och wårt land för bröd, att wi och wårt land måge wara Pharaos egne: Gif oß säd, att wi må lefwa och icke dö, och åkren icke förlägges.

20. Så tog Joseph hela Egypti land in till Pharao; ty de Egyptier sålde hwar sin åker; ty den hårde tiden war allt för stark öfwer dem. Och wardt så landet Pharaos eget,

21. Med folket, som i hans städer ut och in gick, ifrå den ena ändan i Egypten intill den andra;

22. Undantagen Presternas åker, den tog han icke in; ty det war förskickadt af Pharao till Presterna, att de äta skulle det dem benämndt war, det han dem gaf; derföre behöfde de icke följa sina åkrar.

23. Då sade Joseph till folket: Si, jag hafwer i dag intagit eder och edar åker till Pharao: Si, der hafwen I säd, och får åkren.

24. Och af wäxtenom skolen I gifwa Pharao den femte delen; fyra delar skola wara edra till att så åkren med till edor spisning, och till edor hus och barn.

25. De sade: Allenast låt oß lefwa, och finna nåd för dig wårom herra, wi wilje gerna wara Pharaos egne.

26. Så gjorde Joseph dem en lag allt intill denna dag, öfwer de Egyptiers åker, till att gifwa Pharao den femte delen, undantagnom Prestaåkrenom, den wardt icke Pharaos egen.

27. Så bodde Israel i Egypten, i det landet Gosen, och hadet inne, och wäxte till och förökades swårliga.

28. Och Jacob lefde i sjutton år i Egypti land, så att hans hela ålder wardt hundrade och sju och fyratio år.

29. Då nu tiden kom, att Israel dö skulle, kallade han sin son Joseph, och