Ps. 42. 43. 44. Psalmerne. 571
ste jag gå så sorgse, när min fiende mig tränger? 11. Thet är såsom et mord i mina ben, at mina fiender skämma mig, tå the dageligen til mig säga: Hwar är nu tin Gud? 12. Hwad bedröfwar tu tig, min själ, och äst så orolig i mig? Hoppas uppå Gud; ty jag skal ännu tacka honom, at han mitt ansiktes hjelp och min Gud är.
43. Psalm. Döm mig, Gud, och uträtta min sak emot thet oheliga folket: och fräls mig ifrå the falska och onda menniskor. 2. Ty ut äst, Gud, min starkhet; hwi bortdrifwer tu mig? Hwi låter tu mig så sorgse, tå min fiende tränger mig? 3. Sänd titt ljus och tin sanning, at the leda mig, och föra mig til titt helga berg och til tin boning: 4. At jag ingår til Guds altare, til Gud, som min glädje och fröjd är, och tackar tig, Gud, på harpa, min Gud. 5. Hwad bedröfwar tu tig, min själ, och äst så orolig i mig? Hoppas uppå Gud; ty jag skal ännu tacka honom, at han mitt ansiktes hjelp och min Gud är.
44. Psalm. En underwisning, Korah barns, til at föresjunga. 2. Gud, wi hafwe med wåra öron hört, wåra fäder hafwa förtält oss hwad tu i theras dagar gjort hafwer fordom. 3. Tu hafwer med tin hand fördrifwit hedningarna; men them hafwer tu insatt: tu hafwer förderfwat folken; men them hafwer tu utwidgat. 4. Ty the hafwa icke intagit landet genom sitt swärd, och theras arm halp them intet; utan tin högra hand, tin arm och titt alsiktes ljus; ty tu hade et behag til them. 5. Gud, tu äst then samme, min Konung, som Jacob hjelp tillsäger. 6. Igenom tig skole wi nederslå wåra fiender: i titt namn wilje wi undertrampa them som sig emot oss sätta. 7. Ty jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt swärd kan intet hjelpa mig; 8. Utan tu hjelper oss ifrå wåra fiender, och gör them til skam, som hata oss. 9. Wi wilje dageligen berömma oss of Gudi, och tacka titt namn ewinnerligen. Sela. 10. Hwi bortdrifwer tu tå nu oss, och låter oss till skam warda? och drager icke ut i wår här? 11. Tu låter ss fly för wåra fiender, at the som oss hata skola beröfwa oss. 12. Tu låter upäta oss såsom får, och förströr oss ibland hedningarna. 13. Tu säljer titt folk förgäfwes, och tager ther intet före. 14. Tu gör oss til smälek för wåra grannar, til spott och hån för them som omkring oss äro. 15. Tu gör oss til et ordspråk ibland hedningarna, och at folken rista hufwudet öfwer oss. 16. Dageligen är min smälek för mig, och mitt ansikte är fullt med skam: 17. At jag måste the försmädare och lastare höra, och fienderna och the hämndgiriga se. 18. Alt thetta är öfwer oss kommit, och wi hafwe dock intet förgätit tig, efller otrogit i titt förbund handlat. 19. Wårt hjerta är icke affallit, eller wår gång wiken ifrå tin wäg. 20. At tu så sönderslår oss ibland drakar, och öfwertäcker oss med mörker. 21. Om wi wår Guds namn förgätit hade, och wåra händer uplyft til en främmande Gud, 22. Thet kunde Gud wäl finna: nu känner han ju wåra hjertans grund. 23. Ty wi warde ju dageligen för tin skul dråpne, och äre räknade såsom slagtefår. 24. Upwäck tig, HERre; hwi sofwer tu? Wakna up, och bortdrif oss icke med allo. 25. Hwi fördöljer tu titt ansikte? och förgäter wårt elände och twång?
