670 Psalmerne. Ps. 40. 41. 42.
13. Ty mig är ondt uppå kommit, ther intet tal på är; mina synder hafwa tagit mig fatt, så at jag icke se kan: the äro flere än håren på mitt hufwud; och mitt hjerta hafwer öfwergifwit mig. 14. Låt thet täckas tig, HERre, at tu undsätter mig: skynda tig, HERre, til at hjelpa mig. 15. Skämme sig, och på skam komme alla the som efter min själ stå, at the skola förgöra henne: falle til rygga, och komme på skam the mig ondt unna. 16. Förskräcke sig uti sin skam the som öfwer mig ropa: Så, så. 17. Fröjde sig och ware glade i tig alle the som fråga efter tig; och the som tin salighet älska såge altid: HERren ware högeligen låfwad. 18. Ty, jag är fattig och eländig; men HERren sörjer för mig: tu äst min hjelpare och förlossare; min Gud, förtöfwa icke.
41. Psalm. En Psalm Davids, til at föresjunga. 2. Säll är then, som låter sig wårda om then fattiga: honom skal HERren hjelpa i then onda tiden. 3. HERren skal bewara honom, och hålla honom wid lif, och låta honom wäl gå på jorden, och icke gifwa honom uti hans fienders wilja. 4. HERren skal wederqwicka honom på hans sotesäng; tu hjelper honom ifrån all hans krankhet. 5. Jag sade: HERre, war mig nådelig: hela min själ; ty jag hafwer syndat emot tig. 6. Mine owänner talade ondt emot mig: När kan han dö, och hans namn förgås? 7. The komma til at skåda, och menat dock intet utaf hjertat: utan söka något, thet the lasta måga, gå bort och förat ut. 8. Alle the som mig hata, tassla tilhopa emot mig, och tänka ondt öfwer mig. 9. The hafwa beslutit et skalkstycke öfwer mig: När han ligger skal han intet upstå igen. 10. Och min wän, then jag mig betrodde, then mitt bröd åt, trampade mig under fötterna. 11. Men tu, HERre, war mig nådelig, och hjelp mig up, så wil jag wedergälla them. 12. Ther på märker jag, at tu et behag til mig hafwer, at min fiende icke skal glädja sig öfwer mig. 13. Men mig uppehåller tu, för min fromhets skul, och ställer mig in för titt ansikte ewinnerligen. 14. Låfwad ware HERren Israels Gud, ifrå nu alt in til ewighet. Amen, Amen.
42. Psalm. En underwisning Korah barns, til at föresjunga. 2. Såsom hjorten ropar efter friskt watn, så ropar min själ, Gud, til tig. 3. Min själ törstar efter Gud, efter then lefwande Gud: när skal jag thertil komma, at jag måtte se Guds ansikte? 4. Mina tårar äro min spis dag och natt, tå man dageligen til mig säger: Hwar är nu tin Gud? 5. När jag nu ther på tänker, så utgjuter jag mitt hjerta wid mig sjelf; ty jag wille gerna gå med hopen, och med them wandra til Guds hus; med glädje och tacksägelse, ibland then hopen som högtid hålla. 6. Hwad bedröfwar tu tig, min själ, och äst så orolig i mig? Hoppas uppå gud; ty jag skal ännu tacka honom, at han hjelper mig med sitt ansikte. 7. Min Gud, bedröfwad är min själ i mig; therföre tänker jag på tig i thet land wid Jordan och Hermonim, på thet lilla berget. 8. Tina floder fräsa fast, så at et djup brusar här och et djup ther: alla tina wattinvågor och böljor gå utöfwer mig. 9. Om dagen hafwer HERren utlofwat sin godhet, och om natten sjunger jag honom, och beder til mitt lifs Gud. 10. Jag säger til Gud, min klippa: Hwi hafwer tu förgätit mig? Hwi må-
