så at ther icke blef en qwar någonstädes i hela Egypti land.
20. Men HERren förstockade Pharaos hjerta, at han icke släppte Israels barn.
21. HERren sade til Mose: Räck tin hand up åt himmelen, at thet warder så mörkt i Egypti land, at man må taga uppå thet.
22. Och Mose räckte sin hand up åt himmelen; då wardt et tjockt mörker i hela Egypti land i tre dagar;
23. Så at ingen såg then andra, ej heller upstod af thet rummet, ther han war, i tre dagar. Men när alla Israels barn war ljust, ther the bodde.
24. Då kallade Pharao Mose, och sade: Går åstad, och tjener HERranom; allenast låter edra får och fä blifwa här; låter ock edra barn gå med eder.
25. Mose sade: Tu måste ock låta oss hafwa offer och bränneoffer, thet wi HERranom wår Gud göra skole.
26. Wår boskap skal gå med oss, och icke en klöf tilbaka blifwa; förty af wårt skole wi taga HERranom wår Gud til tjenst; ty wi wete icke hwar med wi skole tjena HERranom, til thess wi komme tit.
27. Men HERren förstockade Pharaos hjerta, at han icke wille släppa them.
28. Och Pharao sade til honom: Gack ifrå mig, och tag tig wara at tu icke mer kommer för mina ögon; ty hwilken dag tu för mina ögon kommer, skal tu dö.
29. Mose swarade: Såsom tu sagt hafwer; jag wil ej mer komma för tina ögon.
11. Capitel.
Och HERren sade til Mose: Jag wil ännu låta komma en plåga öfwer Pharao och Egypten; sedan skal han släppa eder hädan, och skal ej allenast släppa eder, utan ock drifwa eder hädan.
2. Så säg nu til folket, at hwar och en man begär af sin nästa, och hwar och en qwinna af sin nästa, silfwer och gyldene tyg.
3. Ty HERren warder gifwande folket nåd för the Egyptier. Och Mose war en ganska myndig man i Egypti land för Pharaos tjenare och för folket.
4. Och Mose sade: Thetta säger HERren: Jag wil på midnats tid utgå i Egypti land.
5. Och alt thet förstfödt är i Egypti land skal blifwa dödt, ifrå Pharaos förstfödde son, then på hans stol sitter, alt in til tjensteqwinnans förstfödde son, som är wid qwarnen, och alt thet förstfödt är ibland boskapen.
6. Och et stort rop skal wara i hela Egypti land, hwilkes like icke warit hafwer, ej heller warder.
7. Men när Israels barn skal icke en hund röra sin tunga, ifrå menniskor, alt in til boskapen, på thet I skolen förnimma huru HERren åtskiljer Egypten och Israel.
8. Tå skola alla thesse tine tjenare gå ned til mig, och falla mig til fota, och säga: Far ut tu, och alt folket som under tig är. Sedan will jag fara ut. Och han gick ifrå Pharao ganska wred.
9. Men HERren sade till Mose: Pharao hörer eder intet, på thet stora under skola ske i Egypti land.
10. Och Mose och Aaron gjorde alla thessa under inför Pharao; men HERren förstockade honom hans hjerta, at han icke wille släppa Israels barn utu sitt land.
12. Capitel.
HERren sade til Mose och Aaron i Egypti land:
2. Thenne månaden skal wara när eder then förste månaden; och af honom skolen I begynna månaderna om året.
3. Taler til hela Israels menighet, och säger: På tionde dagen i thenna månaden, tage hwar och en et får, then en husfader är, ju et får til huset.
4. Men ther ett hus är för klent til et får, så tage sin nästa granne wid sitt hus, efter själarnas tal, som nog kunde wara til at förtära fåret.
5. Och thet skal wara et får, som ingen wank hafwer, en gummar, och års gammal: af lamm eller kid skolen I tagat.
| F 2 |
