Sida:Bibelen eller den Heliga Skrift (1828).djvu/70

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
66Cap. 9. 10.
2. Mose Bok.

af staden, och räckte sina händer ut til HERran; och dundret och haglet wände igen, och regnet dröp intet mera på jorden.

34. Tå nu Pharao såg, at regnet och dundret och haglet wände igen, syndade han äntå ytterligare, och förhärdade sitt hjerta, han och hans tjenare.

35. Altså wardt Pharaos hjerta förstockadt, att han icke släppte Israels barn, såsom HERren sagt hade genom Mose.

10. Capitel.

Och HERren sade til Mose: Gack in til Pharao; ty jag hafwer förhärdat hans och hans tjenares hjerta, på thet jag skal göra thessa mina tekn ibland them,

2. Och at tu skal förkunna i tina barns öron, och tina barnabarnas, hwad jag bedrifwit hafwer i Egypten, och huru jag hafwer bewisat mina tekn ibland them, at I skolen weta, at jag är HERren.

3. Så gingo Mose och Aaron in til Pharao, och sade til honom: Thetta säger HERren, the Ebreers Gud: Huru länge wil tu icke ödmjuka tig för mig, at tu släpper mitt folk til at tjena mig?

4. Will tu icke släppa mitt folk, si, så wil jag i morgon låta komma gräshoppor i alla tina landsändar;

5. Så at the skola öfwertäcka landet, så at man icke skal se landet, och the skola upäta hwad eder qwart blifwit och undsatt är för haglet, och skola upäta alla edra grödande trän på marken,

6. Och skola uppfylla alt titt hus, och alla tina tjenares hus, och alla Egyptiers hus, hwilkas like tina fäder och tina fäders fäder icke sett hafwa, ifrå then tid the på jorden kommo, in til thenna dag. Och han wände sig, och gick ut ifrå Pharao.

7. Tå sade Pharaos tjenare til honom: Huru länge skole wi lida thessa plågor? Låt folket gå, at the måga tjena HERranom sin Gud: wet tu icke ännu, at Egypten är förderfwad?

8. Så wordo Mose och Aaron igenkallade til Pharao; och han sade til dthem: Går åstad, och tjener HERranom eder Gud. Hwilka äro nu the, som gå skola?

9. Mose sade: Wi wilje gå med unga och gamla, med söner och döttrar, med får och fä; ty wi hafwe en HERrans högtid.

10. Han sade til them: Rätt så; HERren ware med eder. Skulle jag släppa eder, och edra barn ther til? Ser ther, om I icke hafwen något ondt för händer?

11. Icke så; utan I män går åstad, och tjener HERranom; ty thet samma hafwen I ock begärt. Och the drefwo them ut ifrå Pharao.

12. Tå sade HERren til Mose: Räck ut tin hand öfwer Egypti land om the gräshoppor, at the komma öfwer Egypti land, och äta all grödan up i landet, med alt thet som qwar blifwit är efter haglet.

13. Mose räckte sin staf öfwer Egypti land; och HERren dref et östanwäder i landet i hela then dagen och i hela then natten. Och om morgonen förde thet östanwädret gräshopporna fram.

14. Och the kommo öfwer hela Egypti land, och gåfwo sig ned allestäds i Egypten, så ganska många, at tillförene theras like intet warit hade, ej heller här efter warder.

15. Förty the öfwertäckte landet, och gjorde thet swart. Och the åto up all grödan i landet, och all frukt på trän, som qwar war blifwen efter haglet, och läto intet grönt blifwa qwar på trän och uppå grödan på marken i hela Egypti land.

16. Tå kallade Pharao hastigt Mose och Aaron, och sade: Jag hafwer syndat emot HERran eder Gud, och emot eder.

17. Förlåter mig mina synder ännu i thenna resan, och beder HERran edar Gud, at han dock borttager thenna döden ifrå mig.

18. Och han gick ut ifrå Pharao, och bad HERran.

19. Tå wände HERren et ganska starkt westanwäder, och uptog gräshopporna, och förde them i röda hafwet,