Sida:Bibelen eller den Heliga Skrift (1828).djvu/75

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
Cap. 14.71
2. Mose Bok.

förwandladt emot folket, och sade: Hwi hafwe wi så gjort, at wi hafwe släppt Israel, at the icke skola tjena oss?

6. Och han gjorde redo sin wagn, och tog sitt folk med sig.

7. Och tog sexhundrade utwalda wagnar, och hwad ther eljes war för wagnar i Egypten, och höfwitsmän öfwer all sin här.

8. Ty HERren förstockade Pharaos hjerta, Konungens i Egypten, at han jagade efter Israels barn, hwilke dock woro genom hög hand utgångne.

9. Och the Egyptier jagade efter them, och hunno them ther the sig lägrat hade wid hafwet, med hästar och wagnar och resenärer, och med all Pharaos här, uti then dalenom Hyroth, twärt emot Baal Zephon.

10. Och tå Pharao nalkades them, hofwo Israels barn sina ögon up; och si, the Egyptier kommo efter them: och the fruktade sig storligen, och ropade til HERran;

11. Och sade til Mose: Woro icke grafwer i Egypten, at tu måste bortföra oss, at wi skulle dö i öknen? Hwi hafwer tu så gjort oss, at tu hafwer fört oss utur Egypten?

12. Är icke nu thetta thet, som wi sade tig i Egypten: Låt blifwa oss, att wi måge tjena the Egyptier? Ty thet woro oss ju bättre tjena de Egyptier, än dö i öknen.

13. Mose sade til folket: Frukter eder intet; står och ser til, hwilken en salighet HERren warder görande i dag med eder; ty dessa Egyptier som I sen i dag, them skolen I aldrig mera se i ewig tid.

14. HERren warder stridandes för eder, och I skolen stå stilla ther til.

15. HERren sade til Mose: Hwad ropar tu til mig? Säg Israels barn, at the draga fram.

16. Men tu häf tin staf upp, och räck tin hand öfwer hafwet, och skilj thet åt, at Israels barn måga gå ther midt igenom, på thet torra.

17. Si, jag wil förstocka the Egyptiers hjertan, at the skola följa efter eder: så will jag winna pris på Pharao och all hans magt, uppå hans wagnar och resenärer.

18. Och the Egyptier skola förnimma, at jag är HERren, när jag hafwer pris wunnit på Pharao och hans wagnar och resenärer.

19. Tå upphof sig Guds Ängel, then som för Israels läger gick, och gaf sig bak om them; och molnstoden gaf sig ock utu theras ansigte, och gick bak om them.

20. Och kom emellan the Egyptiers och Israels läger; och thet war et mörkt moln, och uplyste nattena, så at thesse och hine i then hela natten icke kunde komma tillsamman.

21. Tå nu Mose räckte sin hand öfwer hafwet, lät HERren drifwa thet bort genom et starkt östanwäder i then hela natten, och gjorde hafwet torrt; och watnet skiljdes åt.

22. Och Israels barn gingo ther in, midt i hafwet, på thet torra; och watnet war them för en mur på then högra sidan och then wänstra.

23. Och the Egyptier följde, och gingo in efter them, alle Pharaos hästar och wagnar och resenärer, midt in i hafwet.

24. Som nu morgonwäkten kom, såg HERren uppå the Egyptiers lägre utur eldstoden och molnen, och gjorde en förskräckelse i theras läger.

25. Och stötte hjulen ifrå theras wagnar, och störtade them wäldeliga omkull. Tå sade the Egyptier: Låt oss fly ifrån Israel; HERren strider för them emot the Egyptier.

26. Men HERren sade til Mose: Räck ut tin hand öfwer hafwet, at watnet igenfaller öfwer the Egyptier; öfwer theras wagnar och resenärer.

27. Då räckte Mose sin hand ut öfwer hafwet, och hafwet kom åter för morgonen i sin ström igen: och tå the Egyptier flydde, mötte them watnet: och HERren inhwärfde them midt i hafwet,

28. Så at wattnet kom igen, och gick utöfwer wagnar och resenärer, och all Pharaos magt, som them efterföljt hade in i hafwet, så at icke en af them blef igen.