Sida:Bibelen eller den Heliga Skrift (1828).djvu/76

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
72Cap. 14. 15.
2. Mose Bok.

29. Men Israels barn gingo torre midt igenom hafwet; och wattnet war them för en mur på högra sidan, och then wänstra.

30. Och så halp HERren Israel på then dagen ifrå the Egyptiers hand; och the sågo the Egyptier döda på hafstranden,

31. Och then stora hand, som HERren hade bewisat på the Egyptier. Och folket fruktade HERran, och trodde HERranom och hans tjenare Mose.

15. Capitel.

Tå sjöng Mose och Israels barn HERranom thenna wisan, och sade: Jag wil sjunga HERranom; ty han hafwer ena herlig gerning gjort; häst och man hafwer han störtat i hafwet.

2. HERren är min starkhet och låfsång, och är min salighet; han är min Gud; jag wil ära honom; han är mins faders Gud, och jag wil upphöja honom;

3. HERren är then rätte krigsmannen: HERre är hans Namn.

4. Pharaos wagnar och hans magt kastade han i hafwet: hans utkorade höfwitsmän äro fördränkte i röda hafwet.

5. Djupet hafwer öfwertäckt them; och the föllo åt bottnen, såsom stenar.

6. HERre, tin högra hand gör stora under: HERre, tin högra hand hafwer slagit fienden.

7. Och med tin stora härlighet hafwer tu förstört tina motståndare; ty när tu lät utgå tin grymhet, förtärde hon them såsom strå.

8. Genom titt blåsande gåfwo sig wattnen up; flytande watnet stod ihop; djupen swallade ifrå hwar annan midt i hafwet.

9. Fienden sade: Jag wil jaga efter them, och gripa them, och byta rof, och släcka mitt mod på them; jag wil draga ut mitt swärd, och min hand skal förgöra them.

10. Tå blåste titt wäder, och hafwet öfwertäckte them; och the sjönko ned, såsom bly uti mägtig watn.

11. HERre, ho är tin like ibland Gudarna? Ho är tig lik, som är så härlig och helig, förfärlig, prislig och undergörande?

12. Tå du utsträckte tin hand, upswalg them jorden.

13. Tu hafwer i barmhertighet warit ledsagare åt titt folk, thet tu förlossat hafwer; och hafwer fört them uti tin starkhet til tin helga boning.

14. Tå folket thet hörde, bäfwade the; på the Philisteer kom ångest;

15. Tå förfärades the Förstar i Edom, bäfwan kom öfwer the mägtiga i Moab; alle Canaans inbyggare gåfwo sig.

16. Låt kalla förskräckelse öfwer them och fruktan, genom tin stora arm, at the blifwa orörlige såsom stenarm til dess, HERre, titt folk kommer igenom, til thess titt folk igenom kommer, thet du förwärat hafwer.

17. Led them in, och plantera them på tin arwedels berge, hwilket du, HERre, til tin boning gjort hafwer; til tin helgedom, HERre, thet tin hand beredt hafwer.

18. HERren warder rådande i ewighet och utan ända.

19. Ty Pharao for in i hafwet med hästar och wagnar och resenärer; och HERren lät hafwet igenfalla öfwer them; men Israels barn gingo torre midt igenom hafwet.

20. Och MirJam, then Prophetissan, Aarons syster, tog en trumma uti sin hand; och alla qwinnor följde henne efter i dans med trummor.

21. Och MirJam sjöng före them: Låt oss sjunga HERranom, han hafwer gjort ena härliga gerning; man och häst hafwer han störtat i hafwet.

22. Så lät Mose Israels barn draga ifrå röda hafwet, ut åt then öknen Sur: och the wandrade tre dagar i öknen, och funno intet watn.

23. Tå kommo the til Mara; men the kunde icke dricka thet watnet i Mara; ty thet war mycket bittert: af hwilko thet rummet heter Mara.

24. Ther knorrade folket emot Mose, och sade: Hwad skole wi dricka?

25. Han ropade till HERran; och