HERren wiste honom et trä: thet satte han i watnet, och så wardt thet sött. Ther satte han them före lag och rätt, och försökte them;
26. Och han sade: Wil tu höra HERrans tin Guds röst, och göra hwad som rätt är för honom, och fatta hans bud i tina öron, och hålla alla hans lag; såskall jag ingen then krankhet lägga uppå tig, som jag på the Egyptier lagt hafwer; ty jag är HERren tin läkare.
27. Och the kommo till Elim, ther woro tolf wattubrunnar, och sjutio palmträn; ther lägrade the sig wid watnet.
16. Capitel.
Från Elim drogo the, och kom hela hopen Israels barn uti then öknen Sin, hwilken ligger emellan Elim och Sinai, på femtonde dagen i then andra månaden, sedan the utur Egypti land gångne woro.
2. Och hela menigheten af Israels barn knorrade emot Mose och Aaron uti öknen;
3. Och sade til dem: Gud gifwe, at wi hade dött uti Egypti land genom HERrans hand, ther wi suto wid köttgrytorna, och hade bröd nog til att äta; ty I hafwen förthenskull fört oss i thenna öknen, at I skolen låta thenna hela hopen dö af hunger.
4. Då sade HERren till Mose: Si, jag wil låta regna eder bröd ned af himmelen; och folket skal gå ut och församla hwar dag så mycket som behöfwes, på thet at jag må försöka, om de wilja wandra uti min lag eller ej.
5. På sjette dagen skola the bereda sig til att församla dubbelt, öfwer thet the dageligen pläga.
6. Mose och Aaron sade till Israels barn: Om aftonen skolen I förnimma at HERren hafwer fört eder utur Egypti land;
7. Och om morgonen skolen I få se HERrans härlighet; ty han hafwer hört edor knorran emot HERran. Hwad äre wi, at I knorren emot oss?
8. Ytterligare sade Mose: HERren warder eder gifwande om aftonen kött til att äta, och om morgonen bröd tilfyllest; therföre at HERren hafwer hört eder knorran, ther I emot honom knorrat hafwen; ty hwad äre wi? Edert knorrande är icke emot oss, utan emot HERran.
9. Och Mose sade till Aaron: Säg til hela menigheten af Israels barn: Går hit fram til HERran; ty han hafwer hört edor knorran.
10. Och tå Aaron så sagt hade til hela menigheten af Israels barn, wände the sig emot öknen; Och si, HERrans härlighet syntes uti en sky.
11. Och HERren sade till Mose:
12. Jag hafwer hört att Israels barnas knorran. Säg them: Om aftonen skolen I hafwa kött til at äta, och om morgonen warda mättade af bröd; och skolen förnimma, att jag är HERren eder Gud.
13. Och om aftonen kommo åkerhöns up, och öfwertäckte lägret; och om morgonen låg dagg omkring lägret.
14. Och som daggen fallen war, si, tå låg ther något i öknen, rundt och smått, såsom rimfrost på jorden.
15. Och tå Israels barn sågo thet, sade the till hwarannan: Thetta är Man; ty de wiste icke hwad thet war. Men Mose sade til them: Det är thet brödet, som HERren eder gifwit hafwer til att äta.
16. Thet är thet samma, om hwilket HERren budit hafwer: Hwar och en församle ther af så mycket han äter för sig; och tage et gomer til hwart och et hufwud, efter själarnas tal i theras tjäll.
17. Och Israels barn gjorde så, och församlade, then ena mycket, then andra litet.
18. Men tå man mätte thet ut med Gomer, wardt them, som mycket hade, intet öfwerlops, och them som litet hade, fattades intet; utan hwar och en hade församlat så mycket, som han åt för sig.
19. Och Mose sade til them: Ingen låte något qwart blifwa ther af til morgonen.
20. Men the hörde Mosen intet; utan
