och tre nätter i hwalfiskens buk, så skal Menniskones Son wara i tre dagar och i tre nätter i jorden.
41. The Ninevitiske män skola stå up på domen med thetta slägtet, och fördöma thet; ty the bättrade sig efter Jone predikan; och si, här är mer än Jonas.
42. Drottningen af Söderlanden skal stå up på domen med thetta slägtet, och fördöma thet; ty hon kom ifrå jordens ända, til at höra Salomons wisdom; och si, här är mer än Salomon.
43. När then orene anden är utfaren af menniskan, så wandrar han genom the rum som torra äro, söker efter hwila, och finner ingen.
44. Så säger han: Jag wil komma igen i mitt hus, ther jag utgick; och när han kommer, finner han thet tomt och rent sopadt, och prydt.
45. Så går han bort, och tager sju andra andar til sig, the som wärre äro än han sjelf; och tå the ther inkomma, bo the ther: så blifwer then menniskans sista wärre än thet första. Så warder ock tilgångande med thetta wrånga slägtet.
46. Wid han ännu talade til folket, si, hans moder och bröder stodo utanföre, och wille tala med honom.
47. Tå sade en til honom: Si, tin moder och tina bröder stå ute, och wilja tala med tig.
48. Tå swarade han och sade til then som honom bådade: Hwilken är min moder, och hwilka äro mina bröder?
49. Och räckte ut handen åt sina Lärjungar, och sade: Si, min moder och mina bröder.
50. Ty hwar och en som gör min Faders wilja, som är i himmelen, han är min broder och syster och moder.
13. Capitel.
På then dagen gick JEsus ut af huset, och satte sig ut med hafwet.
2. Och ther församlades mycket folk til honom, så at han steg uti et skepp, och satte sig; och alt folket stod på stranden.
3. Och han talade med them mångahanda i liknelser, sägande: Si, en sädesman gick ut, och skulle så.
4. Och när han sådde, föll somt wid wägen, och kommo foglarne och åto thet up.
5. Somt föll på stenören, ther thet hade icke mycken jord, och gick snart up; ty thet hade icke djup jord.
6. Men när solen gick up, förwissnade thet, och efter thet hade inga rötter, torkades thet bort.
7. Och somt föll ibland törne; och törnebuskarne upwäxte, och förqwafde thet.
8. Och somt föll i god jord, och gjorde frukt; somt hundradefalt, somt sextiofalt, och somt trettiofalt.
9. Hwilken som hafwer öron til at höra, han höre.
10. Tå stego Lärjungarne fram, och sade til honom: Hwi talar tu til them med liknelser?
11. Tå swarade han them, och sade: Eder är gifwet at weta himmelrikets lönlighet; men them är thet icke gifwit.
12. Ty hwilken som hafwer, honom skal gifwas, at han skal nog hafwa; men then som icke hafwer, af honom skal ock warda tagit thet han hafwer.
13. Förthenskull talar jag them til med liknelser; ty med seende ögon se the intet, och med hörande öron höra the intet; ty the förståt icke.
14. Och på them warder fullkomnad Esaie Prophetia, som säger: Med öronen skolen I höra, och skolen icke förståt; och med seende ögon skolen I se, och skolen icke förnimmat.
15. Ty thetta folkets hjerta är förstockadt, och theras öron höra illa, och theras ögon hafwa the igenlyckt; på thet the icke ens skulle se med ögonen, och höra med öronen, och förståt med hjertat, och omwända sig, at jag måtte hela them.
16. Men saliga äro edra ögon, at the se, ocn edra öron, at the höra.
17. Sannerligen säger jag eder, at många Propheter och rättfärdiga hafwa begärt se thet I sen, och fingo dock icke
