10. Och han kallade til sig folket, och sade til them: Hörer, och förstår.
11. Thet besmittar icke menniskan som ingår genom munnen; utan thet som utgår af munnen, thet besmittar menniskan.
12. Tå stego hans Lärjungar fram, och sade til honom: Wet tu, at Phariseerne förargades, när the hörde thetta ordet?
13. Han swarade och sade: Hwar och en plantering, som min himmelske Fader icke planterat hafwer, skal upryckas med rötter.
14. Låter fara them; the äro blinde, och blindes ledare. Hwar nu en blind leder en blind, så falla the båda i gropen.
15. Tå swarade Petrus och sade til honom: Uttyd oss thenna liknelsen.
16. Tå sade JEsus: Ären I ock ännu oförståndige?
17. Förstån I icke ännu, at alt thet som ingår genom munnen, thet går i buken, och hafwer sin naturliga utgång?
18. Men thet som går ut af munnen, thet kommer ifrå hjertat, och thet besmittar menniskan.
19. Ty af hjertat utgå onda tankar, mord, hor, skörlefnad, tjufweri, falskt wittne, hädelse.
20. The äro the stycken, som besmitta menniskan; men at äta med otwagna händer, besmittar icke menniskan.
21. Och JEsus gick tädan, och kom i Tyri och Sidons landsändar.
22. Och si, en Cananeisk qwinna kom af the landsändar, och ropade til honom, och sade: O HERre, Davids Son, förbarma tig öfwer mig; min dotter qwäljes jämmerligen af djelfwulen.
23. Men han swarade henne icke et ord. Tå stego hans Lärjungar fram, och bådo honom och sade: Skilj henne ifrå tig; ty hon ropar efter oss.
24. Men han swarade och sade: Jag är icke utsänd utan til the borttappade får af Israels hus.
25. Men hon kom, och tilbad honom, sägande: HERre, hjelp mig.
26. Tå swarade han och sade: Thet är icke höfweligt, at taga brödet ifrå barnen, och kasta thet för hundarna.
27. Swarade hon: Ja, HERre; dock likwäl äta hundarne af the smulor som falla utaf theras herrars bord.
28. Tå swarade JEsus och sade til henne: O qwinna, tin tro är stor; ske tig, som tu wil. Och hennes dotter blef helbregda i samma stund.
29. Och JEsus gick tädan längre fram, och kom til thet Galileiska hafwet, och gick up på et berg, och satte sig ther.
30. Och til honom kom mycket folk, och hade med sig halta, blinda, dummar, lemmalösa, och många andra, och kastade them för JEsu fötter; och han gjorde them helbregda;
31. Så at folket förundrade sig, när the sågo the dummar tala, the lemmalösa färdiga, the halta gå, the blinda se; och prisade Israels Gud.
32. Och JEsus kallade sina Lärjungar til sig, och sade: Jag ömkar mig öfwer folket; ty the hafwa nu i tre dagar töfwat när mig, och hafwa intet äta; och jag wil icke låta them ifrå mig fastande, at the icke skola gifwas up i wägen.
33. Tå sade hans Lärjungar til honom: Hwar skole wi få här i öknen så mycket bröd, ther wi kunne mätta så mycket folk med?
34. Sade JEsus til them: Huru många bröd hafwen I? The sade: Sju, och några små fiskar.
35. Tå böd han folket sätta sig ned på jorden;
36. Och tog the sju bröd och fiskarna, tackade, bröt, och gaf sina Lärjungar; och Lärjungarne gåfwo folket.
37. Och the åto alla, och wordo mätte, och uptogo thet öfwer war i stycken, sju korgar fulla.
38. Och the som åto, woro fyratusende män, förutan qwinnor och barn.
39. Och när han hade skillt folket ifrå sig, steg han til skepps, och kom uti then gränsen wid Magdala.
16. Capitel.
Tå stego the Phariseer och Sadduceer fram, och frestade honom, begärande,
