Sida:Bibelen eller den Heliga Skrift (1828).djvu/940

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs
936Cap. 22. 23.
Matthei Evangelium.

Mästare, wi wete, at tu äst sannfärdig, och lärer Guds wäg rätt, och tu rädes för ingen; ty tu ser icke efter menniskors person.

17. Så såg oss: Huru synes tig? Är thet rätt, at man gifwer Kejsarenom skatt, eller ej?

18. När JEsus märkte theras skalkhet, sade han: Hwi fresten I mig, I skrymtare?

19. Låter mig se myntet på skattpenningen. Och the fingo honom penningen.

20. Och han sade til them: Hwars beläte och öfwerskrift är thetta?

21. The sade til honom: Kejsarens. Tå sade han til them: Så gifwer Kejsarenom thet Kejsarenom tilhörer, och Gudi thet Gudi tilhörer.

22. När the thet hörde, förundrade the sig, och öfwergåfwo honom, gångande ifrån honom.

23. På then dagen gingo til honom the Sadduceer som säga, at ingen upståndelse är, och frågade honom.

24. Sägande: Mästare, Mose sade: Om någon blifwer död barnlös, tå skal hans broder taga hans hustru til ägta, och upwäcka sinom broder säd.

25. När oss woro sju bröder: then förste tog sig hustru, och blef död, och efter han hade ingen säd, lemnade han sin hustru til sin broder.

26. Sammalunda ock then andre, och then tredje, alt in til then sjunde.

27. Sist af alla blef ock qwinnan död.

28. När nu upståndelsen sker, hwilkens hustru af the sju blifwer hon? ty the hafwa alle haft henne.

29. Tå swarade JEsus och sade til them: I faren wille, och weten icke Skriften, ej heller Guds kraft.

30. Ty i upståndelsen hwarken tager man sig hustru, eller qwinna gifwes man; utan the äro lika som Guds Änglar i himmelen.

31. Men om the dödas upstådnelse, hafwen I icke läsit hwad eder sagdt är af Gudi, som sade:

32. Jag är Abrahams Gud och Isaacs Gud och Jacobs Gud? Gud är icke the lefwande äro.

33. Och när folket sådant hörde, förundrade the sig öfwer hans lärdom.

34. När the Phariseer hörde, at han hade stoppat the Sadduceer munnen til, församlade the sig.

35. Och en af them, som war en Skriftlärd, frestade honom, sägande:

36. Mästare, hwilket är thet yppersta budet i lagen?

37. Tå sade JEsus til honom: Tu skal älska HERran tin Gud af alt titt hjerta och af all tin själ och af all tin hog.

38. Thetta är thet yppersta och största budet.

39. Thet andra är thetta likt: Tu skal älska tin nästa som tig sjelf

40. På thessa tu buden hänger all lagen och Propheterne.

41. När nu the Phariseer woro tilhopa, frågade them JEsus,

42. Och sade: Hwad synes eder om Christo? Hwar Son är han? Sade the til honom: Davids.

43. Tå sade han til them: Hwi kallar tå David honom i andanom HERra?

44. HERren sade til min HERra: Sätt tig på min högra hand, til thes jag lägger tina finder tig til en fotapall.

45. Efter nu David kallar honom HERra, huru är han tå hans son?

46. Och ingen kunde swara honom et ord. Och ifrå then dagen dristade sig ej heller någon at fråga honom något mer.

23. Capitel.

Tå talade JEsus til folket och til sina Lärjungar,

2. Sägande: På Mose stol sitta the Skriftlärde och Phariseer.

3. Alt thet the bjuda eder hålla, thet håller och görer; men efter theras gerningar göerer icke; ty the säga, och göra intet.

4. The binda tunga och odrägeliga bördor tilsamman, och lägga