Sida:Bibelen eller den Heliga Skrift (1828).djvu/948

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs
944Cap. 26. 27.
Matthei Evangelium.

och sade til them som ther woro: Thenne war ock med ICsu Nazareno.

72. Äter nekade han, och swor: Jag lanner icke mannen.

73. Och litet efter, stego the fram som ther stodo, och sade til Petrum: Wisserligen äst tu ock en af them; ty titt tungomäl röjer tig.

74. Tä begynte han förbanna sig och swärja, at han tände icke mannen. Och strax'gol hanen.

75. Tä kom Petrus ihog ICsu ord, som han habe sagt honom: Fbrr än hanen gal, stal tu neka mig tre resor; och gick ut, och gret bitterligen.

27. Capitel.

Ä?en om morgonen .höllo alla öftverste Presterne och the Aldste i sollet räd emot ICsum, at the mätte dräpa honom;

2. Och ledde honom bunden, och öfwerantwardaden Landshöfdingen Pontio Pilato.

3. När Iudaö, som honom förrädde, sag at han war dömd, üngrade thet honom, och bar igen the trettio silfpenningar till the bfwersta Presterna och til the Äldsta,

4. Och. sade: Jag haftvcr illa gjort, at jag hafwer förrädt menlöst blöd. Tä sade the: Hwad kommer thet oß wid? Ther mä tu se tig om.

5. Och han kastade silfpenningarna i templet, och gick sin wäg, och gick bort och hängde sig siclf.

6. Men the bfwerste Presterne togo silfpenningarna, och sade: Man mä icke kasta them i offertistan; ty thet är blods wärde.

7. Och när the habe hällit räd, köpte the ther med en krukomakares äter, til främmandes begrafning;

8. Af hwiltet then platsen heter blodsplats, in til thenna dag.

9. Tä warbt fullkomnadt thet som sagdt war genom Ieremias Propheten, som sade: Och the hafwa tagit trettio silfpenningar, ther then sälde med betalad warbt, hwilken the töpte af Israels barn;

10. Och the hafwa them gifwit str en krukomatares äkcr, som HCRren mig befallt habe.

11. Och ICsus stob för Landshöfdingen. Och Landshöfdingen frägade honom, och sade: Ast tu Iudarnas Konung? Tä sade ICsus til honom: Tu säger thet.

12. Och när han anklagades af the öfwersta Presterna och af the Äldsia, swarade han intet.

13. Tä sade Pilatus til honom: Hörer tu icke, huru mycket the betyga mot tig?

14. Och han swarade shonom icke et ord, sä at Landshöfdingen förundrade sig stolligen.

15. Men om högtidsdagen plägade Landshöfdingen giftra folket en fänge lös, hwilken som the begärde.

16. Och hade han pä then tiden en beryktad fange, som hette Barabbas.

17. Och nar the woro församlade, sade Pilatus til them: Hwilken wiljen I, at jag stal gifwa eder lös, Aa> rabbam, eller ICsum, som lallas Christus?

18. Ty han wißte, at the habe ösweranbvardat honom för afwunds stul.

19. Och när han satt pä domsiolen/ fände Hans hustru til honom och lät säga honom: Befatta tig intet med thenna rättfärdiga mannen; jag hafwer mycket lidit i dag i sdmnen för Hans stul.

20. Men the öfwerste Presterne och the Aldste gäfwo folket in, at the skulle begära Barabbam, och förgbra ICsum.

21. Tä swarade Landshöfdingen och sade til them: Hwilken af theßa twä wiljen I, at jag stal gifwa eder lös? Thesade: Barabbam.

22. Tä sade Pilatus til them: Hwad stal jag tä göra af ICsu, som kallas Christus? Sade the til honom all«: Lät korsfästa honom.

23. Tä sade Landshöfdingen: Hwad hafwer han dock illa gjort? Tä skrmde the ännu mer, och sade: Lät korsfästa honom.