| We öfwer fariseerna. | Mattei Evangelium. | Kap. 23. | 91 |
10 Och I skolen icke låta kalla eder mästare, ty en är eder mästare, Kristus.
Ordet mästare betyder i denna och 8 versen egentligen ”ledare”, förare. Den som will wara en ledare öfwer Kristus eller jemte Kristus, och icke helt och hållet under Kristus, han blir icke en rätt andelig ledare, utan en förledare.
11 Och den som är ypperst ibland eder, han skall wara eder tjenare. Matt. 20: 26 f.
12 Och den som upphöjer sig, han skall warda förnedrad, och den som förnedrar sig, han skall warda upphöjd. Job 22: 29. Ords. 29: 23. Luk. 14: 11. 18: 14. 1 Petr. 5: 5.
Dessa ord innehålla just sjelfwa grundlagen i Messias’ rike och anföras på flera ställen. Ehwar wi således se någon, som bjuder till att upphöja sig sjelf, så är det en menniska, som försyndar sig emot en bestämd grundlag i den himmelske konungens rike. Bland dessa är påfwen ett framstående exempel i stort, men påfweanden är mycket allmän.
13 We eder, skriftlärde och fariseer, I skrymtare, att I tillsluten himmelriket för menniskorna! Ty I gån icke in, och dem som äro på wägen dit in tillstädjen I icke att ingå. Luk. 11: 52.
We: här följa åtta we, hwilka kunna jemföras med de åtta saligheterna i 5 kap. Jesus öppnar himmelriket för andens fattigdom, fariseerna tillslöto det i andeligt högmod och blindhet med menniskostadgar. En rätt ledare kan således blott wara den, som icke drager själarne till sig sjelf, utan wisar dem till Herren Jesus.
14 We eder, skriftlärde och fariseer, I skrymtare, att I uppäten enkornas hus, medan I såsom en förewändning hållen långa böner! Fördenskull skolen I få hårdare dom. Mark. 12: 40. Luk. 20: 47.
Girighetens utwägar äro af många slag. En af de afskywärdare är, att winningslystnaden begagnar sig af de swagas och wärnlösas lättrogenhet. I högsta måtto afskywärdt war det således, när fariseerna förtärde enkors hus eller förmögenhet. Ännu afskywärdare blef detta, emedan de under gudaktigheten sken tillockade sig de armas lekamliga gods. Desto swårare är det we, Jesus förkunnar öfwer sådana, desto hårdare deras fördömelse. Egentligen heter det: ”fördenskull skolen I få en desto mera öfwerflödande fördömelse”. Alltså, ju större brist en menniska wållar sin arma nästa, helst då det sker under skrymtaktigt föregifwande, att Gud skall tjenas med den aflockade uppoffringen, desto mera öfwerflödande blir den menniskans fördömelse.
15 We eder, skriftlärde och fariseer, I skrymtare, att I faren omkring öfwer watten och land för att göra en proselyt, och när han har blifwit det, gören I honom till ett helwetets barn dubbelt mer än I ären!
En sådan falsk omwändelseifwer fans hos många af fariseerna på den tiden. Proselyt betyder tillkomling, en som från hedendomen kom öfwer till judendomen. Det gafs twå slags proselyter: portproselyter och rättfärdighetsproselyter. Portproselyterna kallades så efter 5 Mos. 31: 12: ”främlingen som i dina portar är.” De förbundos blott att iakttaga de sju såkallade Noaks bud: att afsäga sig afgudatjensten, att helga Guds namn, att undwika mord, hor, rofferi, att ära öfwerheten och icke äta något förqwäfdt. Exempel på sådana portproselyter af bättre slag äro den etiopiske kamereraren (Ap. G. 8: 27), Kornelius (Ap. G. 10) m. fl. De omtalas ofta i Ap. G. under benämningen ”gudfruktige”. Rättfärdighetsproselyterna kallades de, som helt och hållet öfwergingo till judendomen genom antagande af omskärelsen och hela lagen. Det är detta slags proselyter, som Kristus här menar. Att göra en enda sådan proselyt, utgjorde ofta föremålet för de skrymtaktiga fariseernas största ifwer. Winningsbegär eller ärelystnad war bewekelsegrunden till deras omwändelsenit. Sjelfwa woro de likgiltiga för sanningen. Det kunde således icke wara utbredandet af sanningens kännedom, som ledde dem på omwändelsefärden, antingen denna färd enkom företogs för att göra proselyter, eller stod i gemenskap med affärsresor. De gjorde således sin proselyt till helwetets barn dubbelt mer än de sjelfwa woro, emedan han icke aflade det hedniska sinnelaget och dertill antog det fariseiska skrymteriet.
16 We eder, blinde ledare, I som sägen: Hwilken som swär wid templet, det är intet, men hwilken som swär wid guldet i templet. han är bunden deraf! Matt. 15: 14. 5: 33.
17 I dåraktige och blinde, hwilket är då för mer, guldet eller templet, som har helgat guldet?
18 Och: Hwilken som swär wid altaret, det är intet, men hwilken som swär wid offret, som ligger deruppå, han är bunden deraf!
19 I dåraktige och blinde, hwilket är då för mer, offret eller altaret, som helgar offret? 2 Mos. 29: 37.
20 Derföre, den som swär wid altaret, han swär wid detta och wid allt som ligger deruppå.
21 Och den som swär wid templet, han swär wid detta och wid den som bor deruti. 1 Kon. 8: 13. 2 Krön. 6: 2.
22 Och den som swär wid himmelen, han swär wid Guds tron och wid den som sitter deruppå.
_095.jpg&oldid=347408){kind=link}