Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 255.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
Salomos Ordspråk. Cap. 15, 16. 251

erfara, att man genom mycken bedröfwelse måste ingå i Guds rike. Ap.G. 14: 22. Man kan äwen säga, att för de obotfärdiga, som äro för lata till att göra bättring, är till och med den breda wägen full med törne.

20. En wis son fröjdar fadren: och en galen menniska skämmer sin moder.* *Ords. 10: 1; cap. 17: 25; cap. 19: 13; cap. 29: 3.

Se cap. 10: 1.

21. För en dåre är galenskapen en glädje;* men en förståndig man blifwer på rätta wägen. *Ords. 10: 23; cap. 12: 12.

Se cap. 10: 23.

22. De anslag warda till intet, der icke råd är med; men der månge rådgifware äro, blifwa de beståndande.* *Ords. 11: 14.

23. Det är enom glädje, att man honom skäligen swarar; och ett ord i sinom tid är ganska täckeligt.* *Ords. 25: 1115.

24. Lifwets wäg leder den wisa uppåt; på det han skall undwika helwetet, som nedantill är.

De trognas härliga mål och Christus sjelf, som är lifwets wäg, drager deras hjerta och tankar uppåt till Honom och bort ifrån synder och frestelser, från mörkret till ljuset, från helwetet till himlen.

25. HERren skall nederslå de högfärdigas* hus; och stadfästa enkans gräns. *Luc. 1: 51, 52. 1 Pet. 5: 5.

26. De argas anslag äro HERranom en styggelse; men ett skäligt tal är täckt.

Grt.: Wänlighets ord äro rena (såsom täckeliga offer inför Gud). Wänligheten står här såsom en särskild yttring af kärleken, hwilken är en frukt af den sanna tron.

27. Den girige förstörer sitt eget hus;* men den som mutor hatar, han skall lefwa. *Hab. 2: 9.

Mutor äro på många sätt förderfliga; de förstöra lag och rätt och rättwisa; de förstöra mångas rättskänsla och samwete, de föra många till undergång.

28. Den rättfärdiges hjerta betänker, hwad swaras skall; men de ogudaktigas mun utöser ondt.

29. HERren är långt ifrån de ogudaktiga; men de rättfärdigas bön hörer Han.* *Joh. 9: 31.

30. Ett blidt ansigte gläder hjertat; ett godt rykte gör benen feta.

31. Det öra, som hörer lifwets straff, det skall bo ibland de wisa.

Lifwets straff betyder underwisning till sann bättring och ewinnerligt lif.

32. Den som icke låter sig aga, han gör sig sjelf till intet; men den som straff hörer, han warder klok.

Den som emottager Guds Andas straffande underwisning till ånger och bättring genom ordet och genom trogna menniskor, den lärer den rätta wisheten. De, som förakta den bestraffande nåden, komma aldrig till benådningen; de, som förakta Mose, komma aldrig till Christum; de, som förkasta lagen, få ingen nytta af Evangelium.

33. HERrans fruktan är en tuktan till wishet: och förr än man till ära kommer, måste man lida.* *Ords. 18: 12. Ap.G. 14: 22. 1 Pet. 1: 6.

Grt.: För ära går förödmjukelse. Den sig upphöjer, han skall warda förnedrad, och den sig förnedrar, han skall warda upphöjd.

16. Capitel.

En menniska sätter sig wäl före i hjertat; men af HERran kommer* hwad tungan tala skall. *Ords. 19: 21. Jer. 10: 23.

Ehuru en menniska kan i sitt hjerta fatta wissa tankar och beslut, så har hon likwäl icke orden fullkomligt i sin magt, och ännu mindre kan hon i gerningar utföra allt hwad hon tänker.

2. Hwarjom och enom tyckes hans wägar rena wara; men HERren allena gör hjertat wisst.* *Ords. 21: 2.

Grt: En menniskor alla wägar äro rena uti hennes ögon, men Herren är den, som wäger andarna. Wäl söker en menniska att rättfärdiga sina egna wägar, men Herren är den domaren, som pröfwar dessa wägar och på sin wäg afwäger de innersta tankarne i menniskohjertat, hwarifrån dessa wägar eller gerningar utgå.

3. Befall HERranom dina werk, så gå dina anslag fram.* *Ps. 37: 5. Ps. 55: 23. 1 Pet. 5: 7.

Hwad en menniska företager sig i Herrans namn och till Hans ära, det får alltid framgång, äfwen om det inför menniskors ögon misslyckas; det bär dock alltid någon sådan frukt för ewigheten, att den blir lika stor eller ännu större, än den som menniskan åsyftar. Derföre, allt det I gören med ord eller gerning, det görer allt i Herrans Jesu namn, och tacker Gudi och Fadren genom Honom. Col. 3: 17.

4. HERren gör allting för sin egen skull; desslikes ock den ogudaktige till en ond dag.

Grt.: Herren har gjort allting för att swara Honom o. s. w. Herren har gjort allting, för att motswara Hans wisa afsigter och ändamål. Han har skapat förnuftiga wäsen, att de skola wara Honom answarige för hwad de göra. Den ogudaktige, som icke will swara Herran med lydnad, måste likwäl i sitt samwete