Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Habacuc

←  Propheten Nahum

Biblia, Det är All den heliga Skrift Med Förklaringar av Peter Fjellstedt Propheten Habacuc

Propheten ZephanJa  →

Propheten Habacuc.

Emellan år 610 och 599 f. Chr. f.

Inledning.

Äfwen denna prophets namn betyder Tröstare, och hans bok är af ett ganska trösteligt innehåll, ty ehuru kraftigt och strängt han bestraffar synden, så tillsäger han i ljufliga trösteord Guds nåd och förbarmande åt alla dem, som wilja omwända sig och med tron omfatta Herrans nådelöften. Han skådar i andanom alla syndiga makters undergång och Guds rikes stora seger öfwer alla mörkrets wäldigheter; han ser Herran komma till sitt folks förlossning i makt och härlighet, likasom Han fordom uppenbarade sig för sitt folk i djupet af Röda hafwet och på Sinai berg, och dessa uppenbarelser woro förebilder af Christi tillkommelse till dom öfwer fienderna, såsom fordom öfwer Egyptierna, och till sitt folks förlossning, och sålunda blifwer uppenbarelsen på Sinai en bild af den omedelbara regering, hwarmed den Allsmäktige saliggör sitt folk i härlighetens rike. Det war då med förskräckelse de sågo Hans härlighet och hörde Hans röst, ty de woro ett syndigt folk. Men de, som äro rättfärdige af tron, såsom propheten lärer, få en gång fröjda sig af Guds ansigtes åskådande ewinnerligen.

1. Capitel.

Juda wåld. Chaldee mord. Prophetens bön.

Detta är den tunga,* som propheten Habacuc sett hafwer. *Es. 13: 1.

Den tunga, den prophetia, som innebär straff och dom, se Es. 13: 1.

2. HERre, huru länge skall jag ropa, och du will icke höra? Huru länge skall jag ropa till dig för öfwerwålds skull, och du will icke hjelpa?

3. Hwi låter du mig möda och arbete?* Hwi hafwer du låtit mig se rof och öfwerwåld? Wåld går öfwer rätt. *Ps. 10: 14.

4. Derföre måste lagen blifwa tillbaka, och ingen rätt kan till ända komma; ty den ogudaktige öfwerfaller den rättfärdige, derföre gå wrånga domar.

Så talar propheten klagande i bönen till Herran med ett hjerta, uppfyldt af sorg öfwer det förakt mot Guds ord och det djupa förderf och de stora synder, som i folket woro rådande. Lagen hade förlorat sin kraft, de fromma woro utan förswar, laglöshet och oordning togo öfwerhand, fastän till en del under sken af rätt.

5. Ser ibland hedningarna; ser till, och förundrer eder; ty jag will något göra i eder tid, det I icke tro skolen, då man der om talar.* *Ap.G. 13: 41.

Här swarar nu Herren genom sin Anda på prophetens klagan och bön, och förkunnar det straff, som war bestämdt i Hans rådslut. Aposteln anförer dessa ord med särskild tillämpning. Ap.G. 13: 41.

6. Ty si, jag will uppwäcka de Chaldeer, ett bittert och snart folk, hwilket draga skall så widt som landet är, till att intaga de boningar, som icke äro deras.

7. Och skall wara grufweligt och förfärligt; och skall bjuda och twinga, såsom det will.

8. Deras hästar äro raskare än parder,* så äro de ock ilsknare än ulfwar om aftonen;† hans resenärer draga med stora hopar fjerran efter, iikasom de flögo, såsom örnar** hasta sig till ett as.†† *Jer. 5: 6. †Zeph. 3: 3. **Jer. 4: 13. ††Matth. 24: 28.

Då ulfwar dagen igenom ligga gömda i sina kulor, så gå de ut om aftonen och natten, och söka rof med glupskhet. Wid sådana rofdjur och roffåglar liknas här de snabba, roflystna fienderna.

9. De komma allesamman till att göra skada, ehwart de wilja, der gå de igenom, likasom ett östanwäder; och samka fångar tillhopa såsom sand.* *1 Mos. 32: 12. Os. 1: 10.

10. De skola bespotta konungar och begabba förstar; alla fästen skola wara dem ett skämt; ty de skola göra der bålwerk före, och winna dem.

11. Då skola de taga sig ett nytt mod, fara framåt och synda; och så måste då deras seger höra deras gud till.* *Dan. 5: 4.

Dessa fiender, ehuru de efter Guds rådslut utföra en swår straffdom öfwer Hans folk, försynda sig dock förskräckligt både med gruflig grymhet och dermed, att de förakta den sanne Guden och gifwa åt sina afgudar äran för segren.

12. Men du, HERre, min Gud, min helige, du som är af ewighet, låt oss icke dö; utan låt dem, HERre, allenast wara oss till ett straff; och låt dem, o wår tröst,* allenast tukta oss. *5 Mos. 32: 4.

Herrans uppenbarelse om straffdomen öfwer folket swarar propheten med en ödmjuk och innerlig afbön och bön, att den barmhertige Guden äfwen under straffdomen måtte låta nåd gå för rätt och det för sin barmhertighets skull, som är af ewighet. Straff och tuktan äro äfwen nådebewisningar; allt hwad Herren gör är nåd, så länge det icke öfwergått till förkastelse och fördömelse.

13. Dina ögon äro rena, så att du icke orkar se det onda,* och kan icke se uppå jemmer; Hwi ser du då på de öfwerträdare; och tiger, att den ogudaktige uppslukar den, som frommare är än han?† *Ps. 5: 5, 6. †Job 21: 7. Jer. 12: 1.

För alla trogna är det en swår frestelse, då de se, att efter Guds outgrundeliga långmodighet det ofta går de ogudaktiga wäl i lång tid, under det deremot de fromma hafwa att kämpa med många lidanden. Det är då en stor tröst att wara fullt förwissad derom, att Herrans ögon äro rena, så att de icke orka se det onda, utan Han will bortrensa synden och göra slut på jemren bland sitt folk.

14. Och låter menniskorna gå, likasom fiskar i hafwet; såsom matkar, de ingen herre hafwa?

15. De draga det allt med krok, och fånga det med sina nät, och församla det med sina garn; dess fröjda de sig, och äro glade.

Så synes det stundom uti Guds styrelse, såsom om Gud bekymrade sig om menniskorna, äfwen om de fromma menniskorna, likaså litet som om fiskarna i hafwet; men under allt detta har Herren en förborgad omsorg om alla sina trogna och om hwar och en, som Han ser, att den kan frälst warda. Han wårdar och leder dem såsom barn, utan att de se det.

16. Derföre offra de åt sina nät, och röka för sina garn;* efter det deras del är derigenom så fet, och deras mat så kräselig worden. *Es. 10: 13.

17. Derföre kasta de sina nät ännu alltid ut, och wilja icke återwända att dräpa folk.

Fienderna, som förfölja Guds folk, känna icke Guds regerings hemligheter, utan anse sig sjelfwa såsom sjelfrådande på jorden, och alla underkufwade folk eller personer anse de såsom sitt eget byte. De ära sina afgudar och sin egen list och makt.

2. Capitel.

Trons kraft, Babels fall.

Här står jag på min wakt,* och stiger på mitt fäste, och skådar och ser till, hwad mig sagdt warder; och hwad jag swara skall Honom, som mig straffar. *Es. 21: 8. Hes. 3: 17; cap. 33: 7.

Hwarje prophet och hwarje lärare i Guds församling är en Guds wäktare. Så war denne prophet en wäktare på sin tid. Han fick såsom wäktare emottaga det, som Gud hade att förebrå sitt folk, såsom om det wore propheten, som skulle straffas eller emottaga tillrättawisningen i hela folkets ställe. Hwad han skulle förkunna för folket och huru han skulle bedja, derom hoppas han upplysning från Herran sjelf. Och hwad swar o. s. w., närmare: och hwad jag skall swara på min klagan, d. ä. hwad swar jag skall förkunna på den klagan som innehålles i cap. 1: 13—17. Se Ps. 73.

2. Men HERren swarar mig, och säger: Skrif synen, och måla henne uppå en tafla,* att den der fram om går, må det läsa, (nemligen alltså:) *Es. 30: 8.

3. Prophetian skall ju ännu fullkomnad warda i sinom tid, och skall på ändalykten fri i ljuset komma, och icke fela; men om hon fördröjer, så förbida henne, hon kommer wisserligen, och skall icke fördröja.* *Ebr. 10: 37.

Till swar på sin bön erhöll propheten följande wigtiga uppenbarelse, och den skulle göras så tydlig för folket, såsom om den warit målad med så stora bokstäfwer, att äfwen de, som i hast gingo förbi, kunde läsa skriften på taflan. Dröjsmålet med prophetiornas uppfyllelse bedrager många, så att de förfalla i säkerhet, derföre förmanas wi ofta i Guds ord att förbida prophetiornas säkra och wissa fullbordan. Icke ett enda ögonblick utöfwer den bestämda tiden kommer denna fullbordan att dröja. Ebr. 10: 37.

4. Hwilken deremot sträfwar, hans själ skall icke gå wäl; ty den rättfärdige lefwer af sin tro.* *Joh. 3: 36. Rom. 1: 17. Gal. 3: 11. Ebr. 10: 38.

Den der emot sträfwar, d. ä.: Den som. står emot Guds nåd och undandrager sig derifrån, den själen kan icke wäl gå; eller såsom orden här lyda i grundspråket: Hans själ är icke rätt i honom, utan den själen är bortwänd ifrån Gud och wänd till förderfwet. Blott af sann tro på Guds nådelöften i Christo har en menniska andeligt lif. I denna tro är hon rättfärdig, denna tro utgör hennes lif, så att den werkar till lefwernets rättfärdighet och gör henne delaktig af det ewiga lifwet, och detta lif är uti Guds Son. 1 Joh. 5: 11, 12. Här hafwa wi således redan i det Gamla Testamentet Evangelii saliggörande lära för oss framlagd, här är salighetslärans kärna och medelpunkt.

5. Men win bedrager den stolta mannen,* att han icke blifwa kan; hwilken utwidgar sin själ såsom helwetet, och är likasom döden, den icke mättas kan; utan samkar till sig alla hedningar, och församlar till sig alla folk. *Es. 13, 14 cap.

Detta är en prophetia, som gäller om hwarje ogudaktig; ty hwarje oomwänd menniska har i sin själ en begärelse, som aldrig kan mättas, utan den är såsom ett omätteligt gap. Detta ligger i själens natur, ty menniskosjälen är så skapad, att den icke kan mättas med någonting mindre än Guds oändliga gåfwor, och då själen wänder sig ifrån Honom sjelf till de ändliga tingen, så uppstår en osläcklig törst, en brand och en hunger, som utgör en del af syndens straff. De Assyriske och Babyloniske eröfrarne drefwos af detta omätteliga begär. Men denna prophetia syftar uppenbarligen på den största antichristiska fienden, som på sistone uppreser sig emot Christi kyrka och samlar folken under sin spira. Af denna fiende war NebucadNezar en förebild, han underkufwade folk och länder och blef aldrig nöjd.

6. Hwad gäller? Dessa allesamman skola göra ett ordspråk om honom, och en saga och gåta, och säga: We den, som sitt gods förmerar med annan mans gods; huru länge will det wara? Och lader mycken träck uppå sig.

Så kallas i Guds ord makt, ära och rikedomar med en ganska förödmjukande benämning: träck eller orenlighet, ty allt, hwad som förer menniskan bort ifrån Gud, är en orenlighet för själen. Phil. 3: 8.

Lader, d. ä. lastar, hopar.

7. O, huru hastigt skola de uppstå, som dig bita, och uppwaka de, som dig bortdrifwa, och du måste warda dem till byte.

8. Ty du hafwer många hedningar beröfwat; så skola alla igenlefda af folken* beröfwa dig igen;† för menniskors blods skull, och för den orätts skull, som i landet och i staden och uppå alla, som deruti bo, bedrifwen är. *Jer. 51: 27, 28. †Es. 33: 1.

9. We den, som girig* är till sitt hus wärsta; på det han skall hafwa sitt näste uppe i höjden,† att han skall undfly olycka. *Ords. 15: 27. †Dan. 4: 27.

10. Men ditt rådslag skall komma ditt hus till skam: ty du hafwer allt för mycket folk slagit, och syndat öfwerdådeligen.

Alla dessa hotelser gälla öfwer hwar och en särskild Guds rikes fiende, men isynnerhet emot den fienden, som omtalas 2 Thess. 2, likasom den först war gällande emot NebucadNezar.

11. Ty stenarna i muren skola ropa, och bjelkarna i trossningen skola swara dem.

Äfwen de döda tingen äro såsom lefwande wittnesbörd, som tala med tydlig röst inför den allwetande Guden, och denna röst är äfwen tydlig i menniskornas samweten och inför alla förnuftiga wäsen, såsom man kan säga om en mördares knif, att den talar inför en domstol. Stumma wittnen aflägga om de stumma afgudarna detta wittnesbörd: We! den o. s. w.

12. We den, som bygger staden med blod, och tillreder staden med orätt.* *Jer. 22: 13. Hes. 24: 9.

13. Mån det icke ske af HERranom Zebaoth? Hwad folken dig arbetat hafwa, det måste uppbrännas i eld, och der menniskorna trötte uppå wordne äro, det måste förtappadt warda.

14. Ty jorden skall full warda af HERran äras kunskap, likasom wattnet, som öfwertäcker hafwet.* *Es. 11: 9.

Redan genom det Babyloniska rikets förstörelse blef Herrans namn kändt och Hans makt och ära uppenbar för många folk; ty de lärde derigenom känna Israels Gud. Men denna prophetia skall rätt gå i fullbordan, då genom Messiæ straff och dom öfwer fienderna Hans namn blifwer fruktadt bland jordens folk, och genom Evangelii budskap nåd och salighet blifwer dem tillbjuden och många ingå i nådens rike, så att christendomen med all sin härlighet blifwer rådande öfwer jorden. Märk wäl den starka liknelsen! Omätlig såsom werldshafwets watten skall Herrans äras kunskap blifwa och uppfylla all werlden!

15. We dig, som skänker uti för din nästa, och blandar din galla deruti, och gör en drucken, på det du skall se hans blygd.

Detta we gäller hwar och en, som sprider falsk lära, det gäller emot påfwen och alla willoandar och isynnerhet emot antichrist och hans wäsende i de yttersta tiderna.

16. Man skall ock mätta dig med skam för ära; så drick du ock nu, att du må omkull ligga; ty kalken i HERrans högra hand skall omfatta dig, och du måste skamligen spy för din härlighet.* *Jer. 25: 15, 27.

Fråsseri och dryckenskap woro wanliga laster ibland Babylonierna, och så skola de wara i den antichristiska tiden. Dessutom är sjelfwa lögnen och willfarelsen en berusande kalk, och det är en wanlig dom, att alla de, som dermed berusa och tjusa andra, blifwa också sjelfwa berusade och förgås.

17. Ty den orätt, uppå Libanon* bedrifwen, skall öfwerfalla dig, och de förstörda djur† skola försträcka dig; för menniskors blods skull, och för den orätts skull, som i landet, och i staden, och uppå alla, de der uti bo, bedrifwen är. *5 Mos. 3: 25. Zach. 11: 1. †5 Mos. 32: 24. Hes. 14: 15.

Din oerhörda grymhet emot både menniskor och djur skall återkomma öfwer dig sjelf.

18. Hwad kan då belätet hjelpa, det dess mästare gjort hafwer, och det falska gjutna belätet, der dess mästare förlät sig uppå, att han stumma afgudar gjorde?* *Es. 44: 9, [et]c. Jer. 10: 14, 15.

NebucadNezar lät göra ett stort afgudabeläte och befallde, att hans undersåter skulle tillbedja det. Dan. 3. En annan NebucadNezar skall låta uppresa ett beläte, Uppb. 13: 14, 15, likasom också Antiochus Epiphanes och Romerska kejsare wille twinga Guds folk att tillbedja deras beläten. Emot alla dessa fiender gäller detta we.

19. We honom, som säger till en stock: Waka upp; och till stumma stenen: Statt upp. Huru skulle det kunna någon lära? Si, det är öfwerdraget med guld och silfwer, och der är ingen ande uti.

20. Men HERren är i sitt heliga tempel;* hela Werlden ware tyst för Honom.† *Ps. 11: 4. †Ps. 46: 11. Zeph. 1: 7. Zach. 2: 13.

Icke blott hedningarna, utan äfwen christna bedrifwa afgudadyrkan på många sätt och anse det för gud, som ingen gud är. Den sanne Guden deremot bor icke i tempel, som äro gjorda af menniskohänder, Ap.G. 7: 48. Han bor i sin kyrka och församling, Han bor i trogna hjertan, Han öfwergifwer icke sitt folk, och både hedningarne och de, som tillbedja Honom, skola slutligen med häpen förundran åskåda Hans domar, fienderna med förskräckelse och Hans folk med lofsjungande förundran. Då hafwa alla otrons bespottelser tystnat.

3. Capitel.

Bön för Juda emot Babel.

Detta är propheten Habacucs bön för de oskyldiga:

För de oskyldiga, grt.: på Schiggjonoth. Så kallades en tonart, efter hwilken denna bönesång skulle sjungas. Ordet betyder sådana fel och brister, som dagligen finnas hos Guds folk utan att de weta derom, och för hwilka de hafwa förlåtelse genom tron, så att de, oaktadt dessa fel, dock äro oskyldiga. Ibland dem, som bortfördes i fångenskapen, woro många sådana oskyldiga, som trodde på Guds löften och woro rättfärdige genom Abrahams tro.

2. HERre, jag hafwer hört ditt rykte; så att jag förskräcktes; HERre, du gör ditt werk lefwande midt i åren, och låter det kunnigt warda midt i åren; när bedröfwelse på färde är, så tänker du uppå barmhertighet.

Midt i åren d. ä. i rättan tid och midt i nöden kommer alltid Herren med sin barmhertighet. Under fångenskapens tid beskyddade Gud de trogna af sitt folk. Under kyrkans strider är Han alltid närwarande med sin nåd och sin beskyddande barmhertighet, och i den sista stora bedröfwelsen (grt.: wreden) uppenbarar Han sig till de trognas förlossning. (Enligt Judiska uttolkares mening skulle werlden stå i sitt närwarande skick i 7,000 år, hwarje årtusende liknas wid en dag, och midt i åren, delade i fyra och tre, som äro skapelsens och Gudomens grundtal, alltså wid slutet af det fjerde årtusendet skulle Messias komma.)

3. Gud kom sunnan efter, och den Helige ifrån det berget Paran:* Sela. Af Hans lof war himmelen full, och af Hans ära war jorden full. *2 Mos. 19: 16. 5 Mos. 33: 2. Dom. 5: 4.

Här jemföres Herrans uppenbarelse till sitt folks förlossning med Hans uppenbarelse på Sinai. Se Ps. 97 och Es. 63. Då lagen utgafs, uppenbarade Han sig i härlighet, och wid Messiæ födelse och wid Hans döpelse wisade sig en glans af denna härlighet, men i sin fullkomlighet skall den wisa sig, då Han åt sin kyrka gifwer den utlofwade segren.

4. Hans sken war såsom ett ljus,* strimmor gingo af Hans händer; der war Hans makt hemligen. *2 Mos. 24: 17.

I denna synbara härlighet war Hans makt förborgad, likasom molnstoden och eldstoden war ett sådant täckelse för Hans makt.

5. För Honom gick pestilentie,* och plåga† gick ut, ehwart Han gick, *2 Mos. 9: 3; †cap. 12: 29.

Se Uppb. 16: 2–10. Jfr 5 Mos. 32: 24. 1 Sam. 5: 11.

6. Han stod, och mälte landet; Han såg till, och förskingrade hedningarna; så att werldens berg förkrossade wordo, och sig buga måste alla högar i werlden, då Han gick uti werlden.

Då Han gick uti werlden. Grt.: Hans gånger äro såsom fordom. Se 2 Mos. 15: 15. Jos. 2: 9. Guds fordna hemsökelser öfwer hwarjehanda fiender framställas här såsom afmålning af de förskräckelser, som skola öfwergå dem, då den Allsmäktige uppenbarar sig i sin härlighet. 2 Thess. 1: 7–10. Uppb. 6: 12–17.

7. Jag såg de Ethiopers hyddor i wedermöda, och de Midianiters tjäll bedröfwade.* *Dom. 7: 21.

8. War du icke HERre wred i floden? Och din grymhet i wattnen, och din ogunst i hafwet?* Då du red på dina hästar, och dina wagnar behöllo segren.† *2 Mos. 14: 26, 29; †cap. 15: 3.

Herren föreställes här såsom en segerhjelte, som med ett enda befallningsord bjöd Röda hafwet att draga sina watten undan för Israels folk, men befallde samma watten att uppsluka Egyptiernas härar. Om Herrans hästar och wagnar, se Ps. 104: 3, 4. 2 Kon. 6: 17. Israel hade icke en rustad här med hästar och wagnar, men Herren sjelf war för dem ett mäktigare beskydd än någon krigisk rustning. En sådan uppenbarelse i härligare makt är ännu att wänta. Es. 63. Uppb. 19: 11–16.

9. Du drog fram bågen, såsom du slägterna swurit hade: Sela; och delade strömmarna* i landet. *Jos. 3: 16.

10. Bergen sågo dig, och wordo bedröfwade;* wattuströmmen gick sin kos, djupet lät höra sig, höjden hof sina händer upp. *Ps. 77: 19.

Se Jos. 3: 16. Es. 17: 12–4. 4 Mos. 20: 11. Ps. 77: 19. Ps. 78: 16. Jer. 4: 28. Då wattnet uppreste sig såsom en mur, 2 Mos. 14: 21, 22, och då Jordan stannade, så war det liksom ett swar från djupet på Herrans befallning; och då Sinai bäfwade, så war det såsom om det i förskräckelse upplyftade bedjande händer till sin Skapare; och allt detta är här förebild af det bäfwande, som ännu förestår för himmel och jord, Ebr. 12: 26, 27, och som till en del redan gått i andelig fullbordan.

11. Sol och måne stodo stilla;* dina pilar foro bortåt med ett sken, och din glafwen med ljungelds blänkande. *Jos. 10: 12, 13.

Guds ljungeldar emot Israels fiender liknas här wid hwassa spjut och glänsande glafwen, och dessa under såwäl som solens och månens stillastående, Jos. 10: 11–13, äro äfwen förebilder af det, som ännu skall ske.

12. Du nedertrampade landet i wrede, och söndertröskade hedningarna i grymhet.

Söndertröskande bet. den allrafullkomligaste seger. Det är ett bildligt uttryck, taget af forntidens grufliga bruk, att lägga tillfångatagna fiender i lager på marken och öfwer dem köra tröskwalsar, beslagna med jerntaggar.

13. Du drog ut till att hjelpa ditt folk, att hjelpa din smorda; du sönderslog hufwudet uti den ogudaktiges hus, och blottade grunden allt intill halsen: Sela.

Herren drog ofta ut till att hjelpa sitt folk mot mäktiga fiender, och Han gaf seger åt sin tjenare David, som kallas Herrans smorda, 1 Sam. 16: 12, 13, och som war en förebild af Christus, hwilken i ordets högsta mening kallas Herrans smorda, och åt honom skall denna seger gifwas på det aldra fullkomligaste. Ps. 2. Uppb. 19. Detta sker isynnerhet då det största synliga öfwerhufwudet för Guds rikes fiender blifwer krossadt, Ps. 110 och 2 Thess. 2, och äfwen satan, som är fiendernas egentliga öfwerhufwud, är af Christus öfwerwunnen, och hans wälde skall ännu ytterligare krossas. Uppb. 20: 2, 10. Att grunden af den ogudaktiges hus blottas eller bortsköljes med en öfwerswämmade flod, som räcker ända upp till halsen, betyder ett sådant fullkomligt nederlag, som i Barachs tid. Dom. 5: 4, 21. Se Ps. 11: 6. Hes. 38: 22. Då förlora fienderna sitt fotfäste och bortsköljas såsom af en syndaflod.

14. O, att du wille banna hufwudens spiror, samt med dess byar, hwilka såsom ett wäder komma till att förströ mig, och glädja sig, likasom de uppslukte de elända hemligen.

Grt.: Du genomborrar med dess (ditt folks) stafwar hans förstars öfwerhufwud, hwilka komma såsom wäder till att förderfwa o. s. w. Med ditt folks stafwar skall du omintetgöra fiendernas öfwerhufwud, det öfwerhufwud, som omtalas v. 13. Dessa stafwar syfta på de stafwar, som de äldsta af de 12 Israels stammar begagnade såsom tecken af sin makt. Dessa stafwar, således Guds folk, skola slutligen winna seger öfwer alla sina fiender.

15. Dina hästar gå i hafwet, uti stora wattens träck.

Guds hästar trampande i djupen äro en bild af Guds makt, hwarmed Han förde Israel öfwer Röda hafwet och öfwer Jordan, och hwarmed Han skall förlossa sin kyrka.

16. Efter jag sådant hörer, så är min buk bedröfwad; mina läppar darra af rop; war går i mina ben, jag är bedröfwad wid mig; ack, att jag hwila måtte i bedröfwelsens tid, då wi uppdraga till det folk, som emot oss strider.

Det ordet buk betyder här menniskans innersta, som hos propheten genomträngdes af så djup bedröfwelse, att inelfworne och benen bäfwade och genomträngdes af pina. War i benen är en bild af förtärande sorg, som fräter på de fastare lifskrafterna. Se Ords. 14: 30.

17. Ty fikonträdet skall icke grönskas, och der skall ingen frukt wara på winträden; arbetet uppå oljoträdet felar, och åkrarna bära ingen föda; och fåren skola ryckas utur fårahusen, och intet fä skall wara uti fähusen.

Hela denna prophetiska målning syftar både på den stora bedröfwelsen under den Assyriska och Babyloniska fångenskapen och på all den nöd, som Christi kyrka i alla tider har att genomgå intill den slutliga segren och förlossningen.

Allt detta är beskrifwet under framställningen af de härligaste förebilder, under hwilka Gud i äldre tider hade uppenbarat sig till sitt folks räddning utur mäktiga fienders wåld.

18. Men jag will glädja mig af HERran; och glad wara i Gud min Frälsare. *Ps. 46: 4, 5.

Nöden, förlossningen och segren hafwa blifwit beskrifna, och nu lärer propheten oss alla, huru hwarje sann medlem af Christi kyrka äfwen i bedröfwelsens tid skall fröjda sig i Herran och med glad förtröstan hoppas på sin Gud och Frälsare. Se Rom. 12: 12.

19. Ty HERren HERren är min kraft, och Han skall göra mina fötter likasom hjortfötter;* och skall föra mig upp i höjden; så att jag sjunger på mina strängaspel. *2 Sam. 22: 34.

Herren Herren är Christus sjelf, som är mäktig i de swaga, Han gifwer dem kraft att motstå frestelserna, han gifwer dem nåd att undfly fienderna, likasom hjorten flyr undan ett förföljande djur Han förer dem upp i höjden (grt.: upp på mina höjder), nemligen hwarje tillflyktsort, som Han bereder för sina trogna under nödens och bedröfwelsens tider. Så tröstades prophetens själ af Herran sjelf i den stora förskräckelse, som han kände öfwer den uppenbarelse, som blifwit honom meddelad, v. 16. Så att o. s. w., grt.: åt sångmästaren på mitt strängaspel, d. ä. denna prophetiska sång öfwerlemnades åt församlingens öfwerste sångare, för att efter prophetens egen tonart avsjungas offentligen.

Christi kyrkas fulla seger kan således icke winnas blott genom Evangelii stilla, ljufliga makt, utan den måste till slut också åstadkommas genom stora och öfwerwäldigande under, och dessa äro icke blott för werlden, utan också för Guds folk förskräckliga hemligheter, såsom om en här af krigshästar drefwos genom hafwet. När Gud gör något isynnerhet förundranswärdt, så är Hans wäg en fördold wäg såsom i hafwets djup, och derwid åstadkommas fruktanswärda rörelser, såsom om hafwets böljor skulle uppröras af hästar. Folken liknas wid stora watten, och de skola till slut genom Guds makt på ett underbart sätt uppröras, somliga skola komma till andeligt lif, och andra måste borttorkas af räddhåga.

Ände på Propheten Habacuc.