| Emot Babel. | Propheten Esaia. | Cap. 46, 47. | 411 |
Densamme hjelparen, som burit Israel från moderlifwet, lofwar att fortfarande bära dem. Detta löfte gäller alla Guds barn. De bäras på trogna fadersarmar, och emedan Gud ifrån början förutsett, hwilka som emotttaga nåden och blifwa salige, så har Han om dem en särskild omwårdnad ända ifrån moderlifwet.
5. Wid hwem wiljen I likna mig, och wid hwem gören I mig lik? Wid hwem mäten I mig, den jag lik skulle wara?* *Es. 40: 18, 25.
6. Då slå guld utur säcken, och wäga ut silfwer med wigt, och leja guldsmeden,* att han gör der en gud af, för hwilken de knäfalla och tillbedja. *Es. 40: 19; cap. 41: 7; cap. 44: 9.
7. De taga honom uppå axlarna, och bära honom, och sätta honom på sitt rum; der står han, och kommer icke utaf sitt rum: ropar någon till honom, då swarar han icke, och hjelper honom icke af hans nöd.
8. På sådant tänker dock, och warer faste; I öfwerträdare, går till edert hjerta.
Tänker på, huru stort sådant oförstånd är, och warer faste i gudsfruktan, afskaffer det oförnuftiga afgudawäsendet, går till edert hjerta och besinner, att jag är Gud och ingen mer.
9. Tänker upå, det i förtiden af ålder warit hafwer; ty jag är Gud, och ingen mer, en Gud, hwilkens like ingenstädes är.* *Es. 45: 5.
10. Jag som förkunnar tillförene, hwad här efter komma skall, och tillförene förr än det sker, och säger: Mitt råd blifwer ståndande,* och jag gör allt det mig täckes. *Ps. 33: 11. Ords. 19: 21.
11. Jag kallar en fågel östan efter, och en man, som mina anslag fullkomnar, af fjerran land: hwad jag säger, det låter jag ske; hwad jag tänker, det gör jag ock.
Cores liknas här wid en fågel, för att beteckna den hastighet, hwarmed han skulle komma öfwer Babylon och andra länder i sina synder mognat till undergång, så hade Herren dertill ett kraftigt redskap att sända. Det som åtelen är, dit församla sig ock örnarna!
12. Hörer mig, I stolthjertade, I som långt ären ifrån rättfärdigheten:
13. Jag hafwer låtit min rättfärdighet när komma; hon är icke långt borta, och min salighet dröjer icke; ty jag will gifwa salighet i Zion, och min härlighet i Israel.
Zion måste genom rätt förlossad warda och hans fångar honom rättfärdighet. Cap. 1: 27. För att bana wäg för rättfärdigheten och förlossningen, låter Herren sina straff och sina domar gå öfwer folken, som stå Honom emot. HWarje enskild menniska måste också först förödmjukas, ty eljest will han icke emottaga nåd och rättfärdighet. Men så snart en själ kommer i ånger och nöd, säger Herren: Jag hafwer låtit min rättfärdighet när komma; hon är icke långt borta, och min salighet dröjer icke. Lycklig du, om du icke dröjer att taga emot den!
47. Capitel.
Det tyranniska Babel förstördt.Stig neder,* Jungfru, du dotter Babel; sätt dig i stoftet, sätt dig uppå jorden; ty de Chaldeers dotter hafwer ingen stol mer: man skall icke mer kalla dig den sköna och lustiga. *Es. 26: 5.
Att städer och länder framställas såsom personer, är i Skriften wanligt. Folk och riken hafwa också sin födelse, sitt lefnadslopp och sin död. Det Babyloniska riket kallas jungfru blott mad afseende på dess dåwarande blomstrande tillstånd. Så länge dess makt warade, war hon en drottning öfwer folk och riken. Såsom nedsjunken i afguderi kallas hon en sköka; ty allt afguderi är affall ifrån Gud, förbundsbrott och otrohet emot Honom. Babel brukas ofta i Skriften såsom en bild icke brukas alla sådan werldsmakt, som är fiendtlig emot Gud, utan af werldskärleken, sinnligheten och fåfängligheten. Med afseende på de olika namn och gestalter, som werldmakten och det werldsliga sinnet antaga under loppet af tidehwarfen, kallas Babylon deras moder, och i sin afföda lefwer Babylon ännu ock skall fortfara, till dess Herrans dom går deröfwer. Uppb. 18: Då Cyrus besegrade Babel, så blef den mäktiga thronen sönderbruten, och Babel hade ingen stol mer. Men det har nu sina stolar, som äfwen skola sönderbrytas.
2. Tag qwarnen, och mal mjöl; lös upp dina lockar,* drag af skorna, blotta benen, wada öfwer floden: *Es. 3: 17.
3. Att din skam skall upptäckt, och din blygd sedd warda:* jag skall hämnas, och ingen menniska skall bedja mig det af. *Nah. 3: 5.
I stället för att wara en mäktig drottning skall du blifwa en trälinna, du skall afklädas din drottningpydnad och såom trälinna knappt kunna skyla din nakenhet. Babylon blef störtadt och dess mäktige gjordes till fångar och trälar. Beskrifningen här såwäl som i det följande är en fortsättning af bilden, v. 1. Att mala mjöl war ett tungt arbete, som trälinnor på den tiden måste uträtta; man hade dertill intet annat
_415.jpg&oldid=345720){kind=link}