Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Nahum

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←  Propheten Amos
Biblia,
Det är All den heliga Skrift
Med Förklaringar
av Peter Fjellstedt

Propheten Nahum
Propheten Habacuc  →


[ band II, 733 ]

Propheten Nahum.

Emellan år 720 och 697 f. Chr.

Inledning.

Äfwen propheten Nahum förkunnar den förstörelse och fångenskap, som skulle öfwergå Juda och Israels riken för deras synders skull, men under alla dessa hotelser har Herren också gifwit ljufliga och tröstande löften för att hugswala och upprätthålla de fromma. Isynnerhet propheterar Nahum emot Nineve och det Assyriska riket, som åter förfallit uti grof ogudaktighet en tid efter Jona predikan, och plågade Israels folk. Nineve är också en bild af andra Christi kyrkas fiender, och i prophetian om Nineves undergång är således en stor tröst innehållen för Guds folk i alla tider. Namnet Nahum betyder tröstare, och hans prophetia är en rikeligt flödande tröstekälla för Herrans trogna, då de hotas eller öfwerfallas af mäktiga fiender. Men isynnerhet är detta en tröstebok för hela det syndiga menniskoslägtet dermed, att den utlofwar, att Evangelii glada budskap skall utgå till hedningarna. Men kan af Nahums prophetior på ett rätt lefwande sätt lära känna Jehovah, wår Herre och Frälsare, såsom all werldens Domare och sitt folks Förlossare.

1. Capitel.

HERrans nit. Assurs fall.

Detta är tungan* öfwer Nineve, och Nahums prophetias bok af Elkos. *Es. 13: 1.

Om det ordet tungan se Es. 13: 1. — Elkos kunde wara Capernaum, som egentligen heter Capharnaum, d. ä. Nahums stad eller tröstarestad.

2. Gud är nitisk, och HERren är en hämnare;* ja, en hämnare är HERren, och grym; HERren är en hämnare uppå sina fiender, och den der sina owänner icke förgäter; *2 Mos. 20: 5.

3. HERren är tålig,* och af stor makt,† och låter intet ostraffadt blifwa; Han är HERren, hwilkens wägar äro uti wäder och storm,** och tjockt moln under Hans fötter. *2 Mos. 34: 6, 7. †Es. 50: 2. **Ps. 18: 14. Ps. 114: 5.

Guds slutliga stränghet öfwer alla motståndare, Hans förbarmande öfwer alla botfärdiga framställes här, och till bewis derpå anföres Hans dom öfwer Egyptierna i Röda hafwet och Hans förbarmande öfwer Israels folk. Samma molnstod werkade olika på olika sidor och war ljus på den ena sidan och mörker på den andra. Din wälfärd beror berpå, att du är på den ljusa sidan af molnstoden.

4. Den som näpser hafwet, och förtorkar det,* och uttorkar alla floder;† Basan och Carmel försmäkta, och hwad som blomstras på Libanons berg, det måste försmäkta för Honom. *2 Mos. 14: 21. Ps. 106: 9. †Jos. 3: 16.

5. Bergen bäfwa för Honom, och högarna förgås; jorden darrar* för Honom, dertill jordens krets, och alla de som bo deruppå. *2 Mos. 19: 18. Ps. 18: 8. Joel 3: 16.

Röda hafwet uppskakade Egyptierna. Basan och Carmel försmäktade i Elia tid af förtärande torka, och bergen bäfwade, såsom Sinai då lagen utgafs, och många andra berg i jordbäfningen i konung Ussiæ tid, och allt detta står här såsom förebild af de wida större straffdomar, som en gång skola komma, Uppb. 16: 18–21, och af de stora andeliga förändringar, som på jorden måste ske. Se Ebr. 12: 25–29.

6. Ho kan blifwa ståndande för Hans wrede? Och ho kan blifwa för Hans grymhet? Hans wrede brinner såsom en eld, och hällebergen remna för Honom.

Se 5 Mos. 32: 22. Ps. 89: 47. Es. 30: 27.

7. HERren är mild, och ett fäste uti nödens tid;* och känner dem som trösta uppå Honom. *Ps. 9: 10.

Föregående vers talar om Gud, sådan Han är emot fienderna, men här talas om Gud, sådan Han är för det andeliga Israel, som förtröstar uppå Honom; för detta Israel är Han mild och barmhertig och ett fäste i nödens tid.

8. När floden löper öfwer, så gör Han en ända med henne; men sina fiender förföljer Han med mörker.

Att fiendtliga härar intränga i ett land och [ band II, 734 ]åstadkomma förskräckelse och förödelse, liknas i prophetiorna wid en flod eller öfwerswämning, se Es. 10: 22. Es. 28: 15–18, men hwarje sådan flod måste snart stanna och isynnerhet hwarje fiende, som blifwer ett ris för Guds folk. Det mörker, hwarmed Gud betäckte Egyptierna, då de förföljde Israel i Röda hafwet, är här en bild af allt det mörker, som på många sätt kommer öfwer alla Guds rikes motståndare.

9. Hwad är då det, som I tagen eder före emot HERran? Han låter der dock intet af warda; ty bedröfwelsen skall icke wara ewinnerligen.

10. Ty likasom när törnen,* de ännu om hwart annat wäxa, och bästa musten hafwa, warda uppbrända såsom helt torra strå; *Ps. 58: 10.

11. Alltså warder det skalka rådet, som af dig kommer, ondt tänkande emot HERran.

Det skalka rådet betyder det förderf, som Sanherib af Nineve beslöt emot Judalandet. Det wardt om intet, konungen wardt om intet, sedan blef Nineve om intet. Es. 36 och 37; cap. 8: 10. Denna prophetia syftar först på Nineve och det Assyriska riket, men också på alla werldsliga makter, som äro fiendtliga emot Guds rike; deras falska råd måste warda om intet, ty Han låter icke bedröfwelsen öfwer sitt folk wara ewinnerligen.

12. Detta säger HERren: De komme så tillrustade och mäktiga som de wilja, så skola de likwäl omkull huggne warda, och gå sin kos; ty jag will ödmjuka dig; men dock icke platt förderfwa dig;

13. Utan will då kasta hans ok, som du drager, ifrån dig, och slita dina band sönder.

Fiendernas ok blifwer ändtligen bortkastadt och okets band sönderslitna, hwarmed det war bundet på Guds folk.

14. Men emot dig hafwer HERren bjudit, att ingen din namns säd mer blifwa skall; uti din Guds hus will jag förgöra dig;* jag skall gifwa dig en graf ibland afgudar och beläten, och du måste till skam warda. *2 Kon. 19: 37. Es. 37: 38.

Emot dig, d. ä. emot Nineve och emot alla fiender. Assyriens konung blef mördad i sin egen afguds hus, Es. 37: 38, och så förgås alla otrogna i sin falska gudstjenst och i sin fiendtlighet emot lefwande Gud.

15. Si, på bergen komma ett godt budskaps fötter,* den der goda tidender bär: Håll dina högtider, Juda, och betala dina löften; ty skalken skall icke mer komma öfwer dig, det är platt ute med honom. *Es. 52: 7. Rom. 10: 15.

Det war ett gladt budskap för Israel, att Assyriens konung war slagen. Es. 37. Men detta budskap blef en förebild af Evangelium, som bådar, att wåra andeliga fiender äro öfwerwunna. Salighetens ord såsom ett ljufligt och gladt budskap skall förkunnas af budbärare, som wandra öfwer berg och dal. Evangelium skall förkunnas för alla folk, och fienden, som här kallas skalken, grt: Belial, skall utkastas. Joh. 12: 31. Hwarken Assyriens konung eller någon annan fiende eller djefwulen, hwilkens ärender dessa fiender gå, kunna skada dem, som Christo tillhöra. Rom. 8: 35–39.

2. Capitel.

Nineve förstöring.

Förskingraren* skall uppdraga emot dig, och belägga fästen; men se dig wäl om på wägarna, rusta dig det bästa du kan, och stärk dig det mesta du förmår;† *Es. 10: 12; †cap. 8: 9, 10.

2. Man skall likwäl platt afhemta dig, och förderfwa dina winqwistar; ty HERren skall gifwa Jacob segren, likasom Han Israel segren gaf.

Grt.: Herren skall återställa Jacobs höghet, såwäl som Israels höghet. Detta är ett löfte om framtida återställelse af hela Israels folk. Här är en prophetia emot Assyrien och Nineve; förskingraren är den Mediska och Babyloniska krigshären under Cyaxares och NebucadNezars anförande emot Nineve. Det Assyriska riket liknas wid ett winträd, som skulle afhemtas och dess qwistar förderfwas. Detta blef en seger för Jacob, dess fiende blef nu öfwerwunnen, och detta är en bild af den andeliga seger, som Gud i alla tider gifwer åt sitt folk, sedan det blifwit tuktadt till bättring i bedröfwelsens ugn.

3. Hans starkas sköldar äro röda; hans härfolk ser ut som purpur; hans wagnar lysa såsom en eld, när det drabba skall; deras spetsar gå hwar om annan.

Babylonierna hade rödmålade sköldar, för att injaga så mycket större förskräckelse, och äfwen röda kläder, såsom tecken till hjeltemod. Särdeles märkwärdigt är också detta såsom öfwerensstämmelse med den osynlige fienden, som kallas en stor röd drake. Uppb. 12: 3. Alla synliga fiender äro andeligen klädda i hans liffärg; det är en bild af högmod, sinnlighet, fåfänga, köttslighet och mordlystnad, och så är skökan klädd i lysande rödt. Uppb. 17: 3, 4.

4. Wagnarna rulla på gatorna, och bullra uppå wägarna; deras anseende är likasom bloss, och gå hwar om annan, likasom en ljungeld.

Fiendernas krigswagnar, som inrusa i Nineve med sina blixtrande liar, utstående på båda sidor för att nedgöra menniskor såsom sädesstrå.

5. Men han skall tänka uppå sina wäldiga; dock skola de falla, ehwart ut [ band II, 735 ]de wilja, och skola hasta sig åt murarna, och till skärmen, der de må säkra blifwa.

”Han, konungen i Nineve, skall förlita sig uppå sitt krigsfolk”, L., och ordna sina härar.

6. Men de portar wid floderna warda dock upplåtna, och palatset skall nederslås.

Nineves portar woro om natten wanligtwis låsta äfwen åt flodens sida, men det berättas, att, då Nineve belägrades af Chaldeerna, öfwerswämmade Tigrisfloden af owanligt regn till den grad, att stadsmuren wid floden nedrasade.

7. Drottningen skall fången bortförd warda, och hennes jungfrur skola sucka likasom dufwor, och slå sig uppå sitt bröst.

8. Ty Nineve är likasom en damm full med watten; men det måste förflyta; Står, står (skola de ropa); men der skall ingen wända om igen.

Att Nineve liknas wid en damm full med watten syftar derpå, att det war en folkrik stad, som länge fått wara i trygghet och lugn, men som nu skulle uttömmas, dess murar nedrifwas och folket bortföras, likasom då en dam öppnas och wattnet flyter bort. Äfwen krigshären skulle icke wåga att lyda sitt befäl, utan fly i förskräckelse.

9. Så röfwer nu silfwer, röfwer guld; ty här är en skatt, der ingen ända uppå är, och ganska många kosteliga klenodier.

Så gifwer Gud Nineves segrande fiende lof och tillåtelse att röfwa och plundra. Just genom segren, som Gud gaf, blef denna tillåtelse gifwen.

10. Men nu måste han platt afhemtad, och utödd warda; att hans hjerta måste förtwifla, knän ostadiga wara, alla länder darra, och alla kinder blekna, likasom en lerpotta.* *Es. 13: 7. Hes. 7: 17; cap. 21: 7. Joel 2: 6.

Han, nemligen staden Nineve. Men detta syftar också på andra länder och riken, som sätta sig emot den Allsmäktige.

11. Hwar är nu de lejons boning, och de unga lejons wedemark, der lejonet och lejoninnan med de unga lejon wistades, och ingen torde rädda dem bort?* *Hes. 19 cap.

Wedemark d. ä. födoplats. Assyriens konung och dess söner och förstar liknas här wid lejon.

Rädda d. ä. skrämma.

12. Utan lejonet röfwade nog för sina ungar, och drap åt sina lejinnor; sina kulor uppfyllde han med rof, och sin boning med det han rifwit hade.

Konungahuset och förstahusen woro lejonkulor genom det förtryck och den roflystnad, hwarmed de herrskade öfwer folken.

13. Si, jag will till dig, säger HERren Zebaoth, och upptända dina wagnar i rök, och swärdet skall uppfräta dina unga lejon, och göra en ända på ditt röfweri på jorden, att man ditt budskaps röst icke mer höra skall.

3. Capitel.

Nineve trots och undergång.

We den mordiska staden,* den der full är med lögn och röfweri, och will af sitt röfweri icke återwända; *Hes. 24: 69. Hab. 2: 12.

2. Ty der skall man höra sweper smälla, och hjul bullra; hästar skria, och wagnar rulla.

Så fortsättes prophetian om Nineves undergång. Det är såsom om propheten såge fiendens härar i staden och hörde deras gny. Sweper d. ä. piskor.

3. Han förer upp resenärer med blänkände swärd och glimmande glafwen; der ligga många slagna; och stora hopar med kroppar, så att på dem intet tal är, och man öfwer deras kroppar falla måste.

4. Allt detta för den dägeliga och lustiga skökans stora boleris skull, hwilken trolldom brukar, och med sitt boleri hafwer förwärfwat hedningar, och med sin trolldom land och folk.

Nineve och det Assyriska riket liknas här wid en sköka för sitt afguderi och sina många lasters skull. Med wåld och list hade detta rike lagt under sig många land och folk. Afguderiets förförelser liknas äfwen wid trolldom, emedan det har med sig en förskräcklig tjusning.

5. Si, jag will till dig, säger HERren Zebaoth; jag skall uppkasta din klädefåll öfwer ditt ansigte, och skall wisa hedningarna din blotthet, och konungariken din skam.* *Es. 47: 2, 3. Jer. 13: 22. Hes. 16: 37.

6. Jag skall göra dig ganska styggelig, och skämma dig, och göra dig till en wederstyggelse;

7. Att alla de, som dig se, skola fly ifrån dig, och säga: Nineve är förderfwadt; ho will ömka sig öfwer dig, och hwar skall jag söka dig hugswalare?

Likasom en äktenskapsbryterska till straff för sitt brott förkastas af mannen och göres till offentlig skam, så skulle Nineve blottas, förstöras och blifwa till skam ibland folken. Detta, blottande bestod deruti, att folket blef mördadt och bortfördt och staden förstörd.

8. Menar du, att du är bättre än den stora staden No;* som låg wid floderna, och hade watten allt omkring sig, hwilkens murar och fäste war hafwet? *Jer. 46: 25.

[ band II, 736 ]No eller NoAmmon war en hufwudstad i öfra Egypten, som hade Nilfloden, med dess armar och kanaler omkring sig, och som före eller på Nahums tid intogs af Assyriens konung, och denna eröfring förehålles här Assyrierna till exempel. Såsom de gjorde mot andra, så skulle andra göra mot dem. Den, som tager till swärd, måste med swärd förgås. Med samma mått, som I mäten andra, skola andra mäta eder. No i Egypten blef åter fritt och war sedan i Jeremiæ tid en sjelfständig stad. Se Jer. 46: 25.

9. Ethiopien och Egypten war hans otaliga makt; Put och Libya woro dina hjelpare;* *2 Chrön. 14: 9. Jer. 46: 9.

10. Likwäl måste han fördrifwen warda, och fången bortdraga, och hans barn äro på alla gator slagna; och om hans ädlingar kastade man lott, och alla hans wäldiga wordo satta i kedjor och bojor.

11. Alltså måste du ock drucken warda, och bortgömma dig, och uppsöka ett fäste för fienden.

Ehuru No skyddades af så många folk (v. 9), så blef det dock eröfradt af Assyrierna (v. 10); alltså måste också Nineve eröfras, fastän det hade många folk under sitt wälde.

12. Alla dina fasta städer äro likasom fikonträd med mogna fikon; när man skakar dem, falla de honom i munnen, som dem äta will.

Assyriens städer skulle eröfras, utan möda för fienderna. Då ett folks syndamått är fullt, så är all kraft till förswar och motstånd borta och modet förloradt.

13. Si ditt folk skall i dig warda till qwinnor;* och ditt lands portar skola för dina fiender öppnade warda, och elden skall upptära dina bommar. *Jer. 50: 37; cap. 51: 30.

14. Hemta dig watten, ty du skall belagd warda; förbättra ditt fäste; gack uti leret och trampa det, och gör starkt tegel.

Gör alla anstalter du kan för att kunna uthärda belägringen. Det skall dock wara förgäfwes.

15. Men elden skall upptära dig, och swärdet döda dig: det skall uppäta dig likasom en flygmask; det skall öfwerfalla dig såsom gräshoppor.

16. Du hafwer flera köpmän än stjernorna äro på himmelen; men nu skola de utsprida sig likasom flygmask, och flyga bort.

Detta bortflygande skedde dels genom flykt dels genom fångenskap.

17. Dina herrar äro så många som gräshoppor, och dina höfwitsmän likasom flygmaskar, hwilka sig lägra uppå gårdar i de kalla dagar; men när solen uppgår, så draga de dädan, att man icke wet, hwar de blifwa.

Swärmar af gräshoppor äro af dufwenhet stilla, då det är kallt, men förswinna plötsligt, då solen sprider wärma. Så skulle Nineves härar och härförare förswinna, när krigselden trängde på.

18. Dina herdar skola sofwa,* o konung i Assur; dina mäktiga skola lägga sig; och ditt folk skall uppå bergen förströdt warda, och ingen skall församla dem. *Jer. 23: 2; cap. 25: 34.

Herdarna äro här rikets förstar, embetsmän och härförare, som skulle waka öfwer rikets säkerhet. Då ett folk skall förgås, så blifwa de styrande försoffade af säkerhet, blindhet och obegripligt oförstånd, hwilket är ett straff ifrån Gud, och då de få se faran, så blifwa de modlösa, och feghet och räddhåga göra dem odugliga att widtaga kraftiga åtgärder till landets förswar. Ändtligen sofwa snart sådana herdar i dödssömnen och hjorden förskingras.

19. Ingen skall begråta din skada, eller bekymra sig om din plåga; utan alla de, som detta om dig höra, skola klappa med sina händer öfwer dig; ty öfwer hwem är din ondska utan återwändo icke gången?

Assyrien hade i lång tid warit en plåga för så många andra folk och länder. Gud hade låtit det wara ett ris för andra, men slutligen blef detta ris kastadt i elden. Så är Herren en rättfärdig domare, som söker alla folk, hwart och ett på sitt sätt och i sin ordning. Sådana prophetior äro för Guds folk alltid ganska trösteliga, isynnerhet då man måste se, att antichristisk bitterhet och hat emot Christi kyrka mer och mer sprider sig och slår djupa rötter äfwen i christenheten. Herren är mäktigare än alla de mäktiga, som uppresa sig emot Hans rike. Guds folk önskar ingen menniskas olycka, det önskar icke något annat än menniskors frälsning och salighet. Men det wet, att Guds domar äro nödwändiga till sållning och skiljning emellan goda och onda och till sanningens seger öfwer lögnen och synden. Det beder derföre, äfwen hwad straffdomarna beträffar: Ske, o Gud! din heliga wilja!

Ände på Propheten Nahum.