| 548 | Cap. 1, 2. | Jeremia Klagowisor. |
Jacob, hans fiender, att Jerusalem skall emellan dem wara likasom en oren qwinna.
Se v. 9.
18. HERren är rättfärdig, ty jag hafwer warit Hans mun ohörsam;* hörer allt folk, och ser min wärk: mina jungfrur och ynglingar äro gångne uti fängelse. *Dan. 9: 7.
Detta blef syndabekännelsen bland dessa fångar, så snart nådens werk börjat få insteg i somliga hjertan. De bekänna, att Herren är rättfärdig och att de äro syndare; detta är början till frälsningens emottagande.
19. Jag kallade på mina wänner; men de hafwa bedragit mig; mina prester och äldste i staden äro försmäktade: ty de gå om bröd, på det de skola wederqwicka sin själ.
Zions falska propheter och prester woro nu sjelfwe i yttersta nöd. De, som förut så frikostigt tröstat med falsk tröst, woro nu sjelfwe tröstlöse.
20. Ack, HERre! se dock, huru bedröfwad jag är, att det gör mig ondt i allt mitt lif: mitt hjerta dänger* i min kropp, ty jag är uppfylld med stor bitterhet: ute hafwer swärdet, och inne i huset döden gjort mig till en enka. *Es. 16: 11. Jer. 48: 36. Klagow. 2: 11.
Bitterhet, nemligen bitter bedröfwelse.
21. Man hörer wäl att jag suckar, och hafwer dock ingen tröstare: alla mina fiender höra min olycka, och glädja sig; det gör du: så låt då den dagen komma, som du utropat hafwer, att dem skall gå likasom mig.* *Jer. 50: 10, 29; cap. 51: 24.
Det gör du, nemligen du, o Herre. Zions fångar erkänna, att deras olyckor woro en hemsökelse från Herran. Äfwen detta är ett tecken, att nådens werk blifwit mäktigt. Se v. 18. Bönen om prophetians fullbordan öfwer fienderna är här ett tecken, att dessa hjertan började blifwa angelägna om Herrans ära. Se Jer. 50: 10, 29; cap. 51: 24.
22. Låt all deras ondska komma inför dig, och gör med dem, såsom du med mig för alla mina missgerningars skull gjort hafwer: ty mitt suckande är stort, och mitt hjerta är bedröfwadt.
Wisa genom dina straffdomar, att du hatar synd och ogudaktighet icke blott hos mig, utan hos dem. Jag känner mina synder med suckan och bedröfwelse, lär också dem att känna sin syndaskuld, att de må frukta och ära ditt namn! Se Jer. 25: 29.
2. Capitel.
Klagas öfwer Zions nöd.Huru hafwer HERren förmörkat dottren Zion med sin wrede? Han hafwer kastat Israels härlighet af himmelen neder på jorden: Han hafwer icke tänkt uppå sin fotapall i sin wredes dag.
Här börjar en ny klagosång efter en ny olycka i Israel. Då nedkastades Herrans härlighet, Herrans boning lades i grus. Se Matth. 11: 23.
2. HERren hafwer utan barmhertighet alla Jacobs boningar förlagt: Han hafwer i sin grymhet afbrutit dottrens Juda fästen, och slagit dem omkull: Han hafwer oskärat både hennes rike och hennes förstar.
3. Han hafwer sönderbrutit Israels starkhet uti sin grymma wrede: Han hafwer dragit sin högra hand tillbaka, då fienden kom, och hafwer upptändt en eld i Jacob, den allt omkring förtärer.
4. Han hafwer spänt sin båge likasom en fiende: sin högra hand hafwer Han fört såsom en owän, och dräpit allt det som lustigt war till seendes, och utgjutit sin grymhet, likasom en eld uti dottren Zions hydda.
Herrans wrede war en eld för Juda rike. Det, som upptände denna eld, war folkets halsstarriga motstånd emot Gud, och wredeslågan wisade sig i krig och andra syndastraff.
5. HERren är likasom en fiende: Han hafwer omstörtat Israel, Han hafwer omstörtat alla Hans palats, och förderfwat hans fäste: Han hafwer gjort dottren Juda mycken klagan och sorg.
6. Han hafwer uppgrafwit hans tjäll likasom en örtagård, och förderfwat hans boning: HERren hafwer låtit förgäta i Zion både helgedag och sabbath, och låtit i sin grymma wrede skämma både konung och prest.
Uppgrafwit hans tjäll o. s. w., grt.: nedbrutit hans omhägnad och insläppt fienderna uti wingården. Se Es. 5: 5.
7. HERren hafwer förkastat sitt altare, och till spillo gifwit sin helgedom: Han hafwer gifwit Hans palats murar uti fiendens händer, så att de hafwa ropat i HERrans hus, likasom uppå en helgedag.
På högtidsdagar sjöngos lofsånger i tempelgårdarne, men nu hade i dessa gårdar fienderna sjungit sin segersång.
_552.jpg&oldid=346073){kind=link}