| 656 | Athalja dräpes. | 2 Konunga-Boken. | Cap. 11. |
konungen war, att han måtte wara i full säkerhet. Berättelsen är ett rörande bewis på Guds beskydd öfwer Davids hus, att det icke kunde utrotas.
6. Och en tredje part skall wara wid den porten Sur;* och en tredje part skall wara wid den porten, som är bak drabanterna, och skolen hålla wakt för Massa hus. *2 Chrön. 23: 5.
7. Men twå parter af eder alla, I som om Sabbathsdagen afgån, skolen wakta i HERrans hus när konungen:
De Leviter, hwilka om Sabbathen skulle aflösas, kunde utan att wäcka uppseende qwarblifwa i templet, och der war alltid en mängd Leviter på wakt.
8. Och skolen ställa eder rundt omkring konungen, och hwar och en med sin wärja i handen; och ho som kommer in emellan wäggarna, han skall dö; så att I ären när konungen, då han ut och in går.
Ho som kommer in emellan wäggarne, han skall dö. Grt.: den som will intränga genom lederna, den skolen I döda.
9. Och de öfwerste öfwer hundrade gjorde allt det presten Jojada dem budit hade, och togo sina män till sig, som på Sabbathsdagen uppå gingo med dem som på Sabbathsdagen af gingo, och kommo till presten Jojada.
10. Och presten fick höfwitsmännerna spetsar och sköldar, som hade warit konung Davids, och woro i HERrans hus.* *2 Chrön. 23: 9.
11. Och drabanterna stodo omkring konungen, hwar och en med sin wärja i handen, ifrån husets hörn på högra sidan allt intill det hörnet på den wenstra intill altaret och till huset.
12. Och han lät konungens son komma fram och satte en krona på honom, och tog wittnesbördet,* och gjorde honom till konung, och woro glade, och klappade händerna tillhopa, och sade: Lycka ske konungen. *5 Mos. 17: 19.
Joas war nu sju år gammal. Han war icke ett år gammal, då hans farmor sökte att döda honom med hans öfriga bröder och anhöriga. Wittnesbördet war den lag, hwarefter konungen förpligtades att regera, 5 Mos. 17: 18–20.
13. Och då Athalja fick höra ropet af folket, som lopp dertill, kom hon ut till folket i HERrans hus:
Emedan hon war drottning och kom ensam, och makten angående henne icke hade någon befallning, så lät man henne komma in.
14. Och såg till, si, då stod konungen inwid stoden, såsom sedwänja war, och sångare och trumpetare när konungen; och allt folket i landet war gladt, och blåste med trumpeter. Då ref Athalja sina kläder, och sade: Uppror, uppror.
Denna stod, cap. 23: 3, war wid ingången i förgården.
15. Men presten Jojada böd de öfwersta öfwer hundrade, som woro satte öfwer hären, och sade till dem: Hafwer henne ut ur huset i gården; och om någon följer henne, han dräpes med swärd: ty presten hade sagt, att hon icke skulle dö i HERrans hus.
16. Och de buro händerna på henne, och hon gick in på den wägen, som hästarna till konungahuset gå, och wardt der dråpen.
Hon blef dödad wid ingången af Hästporten, Neh. 3: 28, wid det kungliga slottet, 2 Chrön. 23: 13, 14. Denna gudlösa qwinna hade många blodskulder på sitt samwete och fick nu sitt wälförtjenta straff. Jojada war såsom Herrans öfwersteprest icke blott berättigad att upprätthålla Davids hus, som hade det löfte, att Messias deraf skulle härstamma, utan han war tillika en blodsförwandt till Joas och hans bröder och förpligtad att wara blodhämnare efter lagen, 4 Mos. 35: 11–28. Såsom den unge konungen Joas, som man trodde icke war till, på en gång wisade sig i konungslig prakt och blef allmänt hyllad och hans fiende utrotad, så skall Christus en gång, då man minst förmodar, i sin tillkommelses uppenbarelse låta rattfärdighetens straffdom öfwergå sina fiender. Se Uppb. 17.
17. Så gjorde Jojada ett förbund emellan HERran och konungen och folket, att de skulle wara HERrans folk; desslikes ock emellan konungen och folket.
18. Då gick allt folket i landet in uti Baals hus, och bröto hans altaren ned, och sönderslogo hans beläten allt grannt; och Matthan. Baals prest, slogo de ihjäl inför altarena; och presten beställde embeten* uti HERrans hus, *2 Chrön. 23: 18.
19. Och tog de öfwersta öfwer hundrade och de höfwitsmän och de drabanter, och allt folket i landet, och förde konungen ned ifrån HERrans hus, och kommo den wägen ifrån Drabantporten intill konungshuset; och han satte sig på konungsstolen.
20. Och allt folket i landet war gladt, och staden wardt stilla. Men Athalja dråpo de med swärd i konungshuset.
21. Och Joas war sju år gammal, då han wardt konung.
_666.jpg&oldid=343803){kind=link}