Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 688.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
678 Josia död. 2 Konunga-Boken. Cap. 23, 24.

stupade i slaget wid Megiddo, och detta war den största olycka, som kunde drabba Juda folk. Med Josia war rikets sol nedgången, och den sista strimman af hopp om räddning slocknad. Konungen fick en ärofull död, han fullgjorde sin pligt, stridde såsom hjelte till sitt lands förswar, gaf sitt lif för sitt folk och blef borttagen ifrån olyckan.

30. Och hans tjenare förde honom död ifrån Megiddo, och hade honom till Jerusalem, och begrofwo honom i hans graf;* och folket i landet togo Joahas, Josia son, och smorde honom, och gjorde honom till konung i hans faders stad.† *2 Chrön. 35: 24; †cap. 36: 1.

Joahas kallades äfwen Sallum, Jer. 22: 11, han war yngre än hans broder Jojakim, v. 34.

31. Tre och tjugu år gammal war Joahas, då han wardt konung, och regerade tre månader i Jerusalem. Hans moder hette Hamutal, Jeremia dotter, af Libna.

32. Och han gjorde det ondt war för HERran, såsom hans fäder gjort hade.

33. Men Pharao Necho grep honom i Riblath i Hamats land, att han icke regera skulle i Jerusalem, och lade en beskattning på landet, hundrade centner silfwer och en centner guld.

34. Och Pharao Necho gjorde Eliakim, Josia son, till konung uti hans faders Josia stad, och wände hans namn Jojakim. Men Joahas tog han och förde in uti Egypten; der blef han död.

Genom segren wid Megiddo fick Pharao Necho makt öfwer landet. Han erkände icke Joahas såsom konung, utan uppsatte hans broder Eliakim på thronen och förwandlade hans namn till Jojakim, såsom ett tecken till hans underlydnad.

35. Och Jojakim gaf Pharao silfret och guldet; dock beskattade han landet, att han sådant silfwer gifwa kunde efter Pharaos befallning; hwar och en efter sin förmåga beskattade han till silfwer och guld ibland folket i landet, att han det Pharao Necho gifwa skulle.

36. Fem och tjugu åt gammal war Jojakim,* då han wardt konung, och regerade elfwa år i Jerusalem. Hans moder hette Zebuda, Pedaja dotter, af Ruma. *2 Chrön. 36: 5.

37. Och han gjorde det ondt war för HERran, såsom hans fäder gjort hade.

24. Capitel.

Jojakim död. Jojachin fångas. Zedekia konung.

Uti hans tid drog NebucadNezar upp, konungen i Babel, och Jojakim wardt honom underdånig* i tre år. Och han wände sig om och föll ifrån honom. *2 Chrön. 36: 6.

2. Och HERren lät komma öfwer honom krigsfolk utur Chaldeen, utur Syrien, utur Moab, och ifrån Ammons barn; och lät komma dem i Juda, att de skulle förderfwa honom efter HERrans ord,* det Han talat hade genom sina tjenare propheterna. *2 Kon. 20: 17; cap. 22: 15, 16; cap. 23: 27. Jer. 13: 9.

3. Men det skedde Juda alltså efter HERrans ord,* på det Han skulle kasta dem ifrån sitt ansigte för Manasse synds skull, som han gjort hade. *2 Kon. 21: 11.

4. Och för det oskyldiga blods skull, som han utgöt, och gjorde Jerusalem fullt med oskyldigt blod;* och derföre wille HERren icke förlåta det. *2 Kon. 21: 16.

5. Hwad nu mer af Jojakim sägandes är, och allt det han gjort hafwer, si, det är skrifwet uti Juda konungars Chrönika.* *2 Chrön. 36: 4.

I tredje året af Jojakims regering besegrade NebucadNezar Pharao Necho i en stor slagtning wid Karchemisch, som låg wid floden Euphrat, och tågade derpå till Jerusalem och ända till Egypten. Detta war den första början till den Babyloniska fångenskapen (år 605 före Chr.). Wid detta tillfälle bortfördes Daniel och många judiska ädlingar till Babylon, Dan. 1: 1–6. Då Jojakim derefter gjorde uppror emot konungen i Babylon, så kom Nebucadnezar åter i elfte året af Jojakims regering samt belägrade och intog Jerusalem. Jojakim blef bunden i kedjor för att bortföras till Babylon, men han synes då hafwa dött och blifwit bortkastad på marken, utan begrafning, Jer. 22: 18, 19; cap. 36: 30.

6. Och Jojakim afsomnade med sina fäder. Och hans son Jojachin wardt konung i hans stad.

Jojachin blef troligen af NebucadNezar uppsatt till lydkonung i Jojakims ställe, men afsattes åter, då äfwen han wid den Babyloniska härens aftågande försökte att göra sig sjelfständig.

7. Och konungen i Egypten drog icke mer utur sitt land; förty konungen i Babel hade för honom borttagit allt