Hoppa till innehållet

Sida:BillingE.Herdabref.djvu/12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
12

när det heter, att han gick bedröfrad bort, ligger det nära att däri finna en antydan om, att detta ej var hans sista möte med Jesus. Så skulle ock helt visst den, som förmådde se på vår tid med mästarens blick, hos den redan nu finna mycket att älska och än mer att hoppas på. Hur ensidig och förvriden än ofta dess syn på verkligheten är, ligger det dock något imponerande i dess beslutsamhet att utan försköning vilja se verkligheten sådan den är. Det ord: »realism», som hos oss kommit att fästas vid en riktning, där ensidigheten i vår tids sätt att se på «verkligheten» var särskildt framträdande, kunde väl ock göras om till en hederstitel. Och om man än inför mycket, som den byggt upp, kan få det intrycket, att det, blott »ägodelarna» växa, är den skäligen likgiltigt, hur det går med dem som skulle äga dem, så är det dock icke blott tomma ord — fast också sådana kanske ibland kunna komma med —, när den talar så mycket om människovärde och människorätt. Och de kraf, som i dessa idéers namn resas, komma icke endast såsom en protest och en reaktion mot den i vår moderna kultur härskande andan, utan springa i viss mening fram ur denna själf. Den ökade känsligheten för allt, som klafbinder och hämmar personlighetens utveckling, och det i en viss, låt vara ensidig, riktning skärpta rättfärdighetskrafvet höra, också de, med till dess karakteristiska drag. Blott att de där ofta äro sammanväfda med andra, mot dem fientliga tendenser och lösryckts från det sammanhang, i hvilket de egentligen höra hemma. Här ligger den djupa tragiken i vår tids sträfvanden. Och ju mera denna kommer till medvetande, dess mer skall väl ock hos vår tid aningen växa därom, att det någonstädes i dess kalkyler döljer sig ett radikalt räknefel; dess starkare skall ock dess religiösa längtan bryta sig fram. Möter evangeliet på sin väg till människornas hjärtan i vår tid, vid sidan af det motstånd det alltid mött, också många för den säregna hinder, så finnes det ock mycket i denna, som kommer det till mötes.

I en tid med så stora svårigheter och så stora möjligheter är det en alldeles säreget ansvarsfull sak att vara präst. Och när jag nu med allt detta för ögonen på nytt tänker