Sida:BillingE.Herdabref.djvu/45

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
45


Kyrkan och teologien.

Tänker man på, huru genomgripande den siktning är, som den kristna föreställningsvärlden i de sista decenniernas teologi underkastats, är det förvisso ej underligt, att den mångenstädes inom församlingarna framkallat djup oro. Det vore illa, om så ej vore. Äfven i de fall, då någon verklig anledning till oro ej förelegat, kan det dock — och det hafva också vi teologer mer än en gång sagt oss — hafva sitt värde, att den kommer till uttryck, såsom ett, låt vara närmast negativt, vittnesbörd om det intresse, hvarmed man följer teologiens arbete, och såsom åt denna beredande ett tillfälle att undanröja allehanda missförstånd. I hvarje fall är det bättre, att oron, om ock i än så hårda ord, kommer öppet till synes, än att den ligger där outtalad och ulmar, skapande misstänksamhet och bitterhet. Jag har sökt visa, att vår tids teologi också har goda skänker och rika löften att gifva. Men äfven den, som ej i detta kan dela min syn, måste erinra sig, att blott den frimodige kan se klart och rättvist på sin motståndare, och så af sin mörka syn på läget blott låta drifva sig att så mycket djupare fatta fäste i den kristna frimodighetens alltid lika orubbliga grund. Hur skarpa än de teologiska striderna må stå inom kyrkan — det skulle man dock hafva rätt att vänta, att dessa strider åtminstone skulle hållas fria från all småaktighet, bitterhet och misstänksamhet. Det kan svårligen sägas, att så alltid varit. Men ingenstädes gör sådant så fruktansvärd skada som här. Det är högst af nöden, att vi i alla läger också i detta stycke göra fullt bruk af den renande och läkande kraft, som heter Guds frid.

Men äfven en mera direkt insats har kyrkan i sin makt att göra, för att teologien må kunna göra också en för det praktiska religiösa arbetet alltmera befruktande insats. Den får på inga villkor göra några försök att klafbinda teologiens forskningsfrihet. Ett sådant försök skulle i våra dagar vara lönlöst. Men det gör en mycket stor skillnad, om det underlåtes blott därför att man känner sin vanmakt, eller det sker med full beslutsamhet, därför att man af rent religiösa skäl just önskar och kräfver en fri teologisk forskning — m. a. o. om kyrkans ställning är ett uttryck för kyrkopolitisk svaghet eller