Hoppa till innehållet

Sida:BillingE.Herdabref.djvu/93

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
93

vår predikan måste vilja något, vilja åstadkomma något, och åstadkomma något bestämdt. Att fasthålla detta är af stor vikt ej blott för predikans verkan på åhörarne utan också för vår predikoberedelse. Jag har ofta pröfvat det på mig själf, och tänker att andra gjort liknande erfarenheter. När det stockar sig vid beredelsen, räcker det ofta till, att man gör sig fullt klart hvad man egentligen vill med denna predikan, för att tankarna skola strömma till och dispositionen gifva sig af sig själf. Och om man någon gång måste träda upp på predikstolen ofärdig och otillräckligt beredd, brukar det ända gå någorlunda, om man blott klart håller fast en enda sak, som man verkligen, hur illa den än må blifva sagd, vill, medan det i motsatt fall lätt går alldeles sönder..

Om jag nu såsom den andra konsekvensen nämner, att predikan måste hafva ett klart och fast tankeinnehåll, en undervisande karaktär, skall detta möjligen för en och annan te sig nästan som en motsägelse. Dock blott för den, för hvilken religionen väsentligen uppgår i subjektiva känslor och stämningar och ej såsom för oss är förtröstan, och förtröstan just på Guds evangelium. Tron är förtröstan och ej ett blott teoretiskt försanthållande, men såsom förtröstan är den ock personlig visshet. Och förtröstan behöfver en fast, objektiv punkt att hvila vid, och vissheten kan ej vara utan ett klart tanke-, om man så vill läro-innehåll. Den skenbara motsägelsen försvinner fullständigt, om vi sätta evangeliet in mot bakgrunden af den Guds historia, om hvilken det bär budskap. Hvad det i predikan gäller är ej att utveckla dogmer och teologi — de äro blott hjälpmedel för att finna och uttrycka predikans rätta innehåll — men ej heller blott att framlägga subjektiva troserfarenheter, utan att på någon viss punkt öppna människornas ögon, så att de må se själfva denna Guds historia och se den själfva i dess aktuella betydelse för dem själfva. Och därtill kräfves det en klar och tydlig undervisning. Men denna blir något helt annat än den, som ett dogmatiskt eller apologetiskt föredrag afser att gifva. Och lyckas vi att på någon ny punkt gifva våra åhörare en ny inblick i denna Guds förgångna och dock alltid närvarade historia, och så ställa dem inför den lefvande