SVERRE vid namn, i detta äcktenskap, hvillken Prins dock dog i sin späda barndom.
Detta året 1252, den 26 October miste BIRGER sin namkunniga moder INGRID Ylfva. Hon var en hjälltinna i sin tids tänkesätt, och föllgackteligen ett mönster i vidskeppelse och fåfänga. Det är en lycka för hennes namn, att historien ej lämnat oss des Legender, som dock till en del lefva i orimmeliga sagor bland gemene man. Sedan hon var blifven Enka, bodde hon städse på Bjälbo, och hade sin ro af att mycket vistas uppe i Kyrke-tornet, af kärlek till en klåcka, som hon hade förskaffat och skänkt till Kyrkan. Detta, jämte hennes drömmar och spådommar, satte henne i mycket rop och anseende. Sin sista spådom förkunnade hon på sin sote-säng, korrt för sin dödsstund, att så länge hennes hufvud vette upp, skulle ej telningar fattas af hennes ätt på den Kongliga Thronen, Hennes Son BIRGER har, till följe däraf, låtit begrafva sin Mors döda lekamen i Bjälbo Kyrka, i en stenpelare i Kyrkomuren således, att kroppen var uprättstående, hvilken ställ-
