på tillfälle att utblåsa; så att den ene var den andre en beständig oro, och sökte hvarannars undergång: BIRGER att stadga en höghet, i hvilken intet fattades utom CARLS död, och CARL att hämnas på en fiände, den han trodde sig hafva skäl att hata och sky. Dock var CARL artig och belefvad; långt ifrån att visa fiändskap eller mistroende, då han kunde yttra vänskap utan fara, gaf han icke allenast Jarlen små prof af sin tillgifvenhet, när tillfälle var, utan ock, då Jarlen förmälte sin dotter med Kron-Prinsen i Norige, beledsagade han henne till Norska håfvet, och gjorde Riket och Jarlen heder genom sitt uppförande därstades.
Ty strax efter biläggandet af Folkungarnas uppror, försände BIBGER Jarl sin dotter RICHISSA till Norige, under stort medfölje af åtskilliga Svenska Herrar, ibland hvilka Junker CARL, samt Biskopparne LAURENTZ i Skara och MAGNUS i Westeråhs, voro de ansenligaste. Och gick bilägret för sig i Norige med all den pragt och ståt, som den tiden vid dylika tillfällen var öflig. Hon blef Enka år 1258, den 5 Maji, och hade allenast en Son,
