honom i Helsingborg, hvarifrån han med stor nöd om en natt kom på flygten öfver hafvet till Seland. Sveriges och Noriges nästgräntsande landskap blefvo ofta utsatte för påföllgderna af kriget, genom mord och ströfverier, som nu det ena nu det andra Partiet vågade företaga öfver gräntsen, och i ett så förvirradt tillstånd alltid lät uppskrifva på andra partiets räkning. Detta tåltes under ERIK Läspes regering, som trodde en liten skada drägeligare, än en större, och undvek med tålamod ett nytt krig i ovisshet om utgången af det han redan begynt emot Tavast-Finnarna. Men sedan BIRGER Jarl var kommen till Riksstyrelsen, och var mån om en ära, som han redan vunnit i segrar och lyckeliga fördelar; gjorde han med Norige en gemensam sak, och genom Sändebud till Konung ABEL, som nu regerade i Dannemark efter sin mördade Broder, anhöll om skadeståndets ärsättning, med bifogadt vanligt hot, att han i vidrigt fall ärnade sjelf söka sig rätt. ABEL hade en vacklande Thron och många anslag för händer, i hvilka han ej ville störas genom ett nytt krig med Sverige och Norige. Han höll
