därföre strax en sammankomst med sina Ständer, för att rådföra sig med dem om BIRGERS fordringar; så berammade han ock ett möte att däröfver hållas på gränsen emellan alla tre Rikens Sändebud. BIRGER Jarl och Konung HÅKAN i Norige infunno sig därstädes i egna personer; men ABEL, fördjupad i alla de svåra och vidlöftiga påföllgder, som så naturligen äro fruckten af ett genom mord vunnet och genom tyranni befästadt Regemente, hant ej att tänka på det utsatta mötet; utan gick hans hela omsorg därpå ut, huru han måtte föra sitt krig emot de upproriska Friserna i Schlessvich lyckeligen till ända. En sådan utmärkt bekymmerlöshet jagade BIRGER i harnesk. Och trodde han sig af flera orsaker vara befogad till krig emot Dannemark. Ty utom ströfverierna, som voro begångne af de Danske in öfver Svenska gräntsen, förtröt i synnerhet Jarlen, att de Danske, i stället för att försona sådant, och just under det de uppehöllo de Svenske med fagra löften om ärsättning och bättre gransämja, med troppar hade understödt KNUT MAGNUSSON och de flere upproriska Folkungar. Till
