ter till de resandes fortskaffande, och grundades i tänkesättet, som då förtiden räknade för en hårdhet att neka resande man en sådan tjenstacktighet, utom hvillken han hvarken kunde nära lifvet, eller komma till den ort, dit hans värf kallade honom. Mycket gjorde ock, at Bonden fri från skatter och utlagor, ej tarfvade penningar, som den tiden antingen ej funnos eller åtminstone voro ganska sällsynte, samt dessutan i brist af städer ej hade lägenhet, att afsätta sin afvel: hvarföre han så mycket hällre åt upp hvad han kunde hafva til öfverflöd med sina gäster, som det ej var honom nödigt till andra behof, och en sådan gifmilldhet räknades honom till förtjenst. Och var detta besväret i de älldsta tiderna nog drägeligt, så länge enfalldigheten i Regerings-sättet var utom all brefväxling och omgänge med Utländska magter, och begärelsen att blän-
igenom stiftad lag, allraförrst infört denna gästfriheten, förtjenar så mycket mindre att förläggas, som bemälte Auctor vågat skrifva sådant och långt mer utan ringaste anledning, och för litet kännare af världen, trodde sig tänka väl om de älldsta tider, när han tänkte rätt om de närvarande.