en flicka, hon antingen blef uppsatt såsom på ett spel till belöning för Segervinnaren, eller vardt hon såsom ett offer och olyckeligt rof kastad i dens armar, som beröfvat henne sin ällskare och honom lifvet. Och ehuruväl HARALD GULDMUNDS infall emot Konung RINGER, när han friade till dess dotter ÅSA, att han nämligen ej ärnade blifva dess dotter tänkefriare [1], utan ville, såsom mer hederligt, vinna henne genom vapen med mod och styrrka, samt flera sådana vittnesbörd, höra mer till djupa hedendomen, än de här kunna tjena för bevis, är dock, utaf mångfalldiga skäl och anledningar, så mycket äfven för denna tiden ovedersägeligt, att desse vålldsamme Frierier, ehuru mer sparsamme efter Christendomens inkomst, dock ofta ännu idkades, och, långt ifrån att medföra skam eller straff, troddes hederlige, och så vida höllos för lofgifne, som de ej genom uttryckelig lag voro förbudne. Men ett så fallskt begrepp om ära var så mycket
- ↑ Se STURLÖG hin Starfsama Saga cap. 5, p. 8. Flere bevis finnas i KAMMECKERS dissert. de Critibus Nuptiarum p. II. 12.