vara öfverflödigt att säga, sedan vist blifvit, att så mycken sjelfhämd icke allenast idkades, utan ock såsom loflig ansågs. Svenska Lagen, långt ifrån att då förtiden i alla mål grundas på skäl och billighet, saknade mer än mycket, som fordrades till ett Follks sällhet. Våre älldste Lagstiftare, ehuru väl menande, voro dock mindre upplyste, än som fordras till ett så vigtigt ämne. Utan att tillräckeligen känna Lagens ändemål, samlade de ofta i mörker om medlen till dess befordran, och då de trodde sig främja den allmänna sällheten, skadade de obilligen enskilldt välgång eller tvärtom: de hade hvarken den vidd i tankar, som är så oundgängelig för en Lagstiftare, eller nog kunskap, att väga brott och lämpa straffen därefter: Så fattades dem ock tillräckelig kännedom af det follkets naturliga bögelser, och af det landets Climat och öfrige omständigheter, hvars lag de ville göra, utom hvillken lagen ej vinner sitt ändemål: Egenskaper, som icke finnas utan i stora Snillen, och ej vinnas utan möda, upfostran, vetenskaper, långlig eftertanke och mycken ärfarenhet. Svenska Follket, om det än ej
