dräpnes arfvingar, som kallades målsägande, att antingen förlika sig med dråparen, eller uti envig försöka sin lycka emot honom [1]. Och ehuruväl under Christendommen en så grym osed efter handen blef afskaffad, belades dock ej därföre dråparen med lifsstraff, utan han skulle allenast böta och ärlägga mansbot. Härtigen ändrade väl ej denna Lagen, men skärrpte den likväl medelst böternas förhögande för alla de dråp, som begingos å Konungens gårds-fogdar Upsala ödes gods och dess betjenter, så att i stället för det en sådans lif föråt blifvit gulldet med tolf marker, skulle nu därföre bötas fyratio.
Utaf hvad således hittills anfördt blifvit, kan någorlunda inhämtas BIRGER Jarls förtjenster vid vår Svenska Lags förbättrande. Att villja tillskrifva honom hel och hållen en eller annan af våra gamla landsskaps Lagar, vore att tala emot bevis och skälig anledning. Desse uppkomne under hedendommen af samlade lands
- ↑ Se 38. Cap. Dr. m. v. L. L; 38. Fl. Maxh. Bl. Hel. L. &c.
