ra för mycket eller för litet tillgjordt, eller alldeles upphäfne, om de funnos stridande emot Lag och vedertagna häfder.
I Konung KNUTS tid stadgades så, att om någon på ett sådant Räfst-Ting blef fälld till böter, skulle han vara förplicktad dem strax att ärlägga, eller skulle i vidrig händelse Tinget til honom hemflyttas att där mäta ut af hans ägendom förrst målsägandens rätt, och sedan deras betalning som utmätningen gjorde. Detta slags utmätning, efter en viss inkomst därunder för Cronan berodde, var merendels så dryg, att den med så mycket större obillighet ofta förstörde ett helt hus, som hustru och barnen måtte i fattigdom och uselhet omgälla mannens eller fadrens brott och tresko. En sådan hårdhet kom ingalunda öfverens hvarken med BIRGERS ömhet om det allmännas välstånd, som alltid lider af obilliga författningar, eller med dess hustrun tillagde giftorätt i boet. Han lät därföre allraförrst i Östgöta Lagen införa en grundsatts, som sedermera därur blifvit tagen och införd i våra senare Lagar, samt i vår nu brukeliga nya Lag finnes bibehållen, nämligen att
