ingen må en annars lott förvärrka, utan hvar sin sak ensam böta [1], så att en fader således ej kunde förvärrka sina barns lott, en man ej sin hustrus, och ingen en annans lott, utan han med honom vore i flock och farnöte, det är i saken delaktig. Till föllje häraf stadgade BIRGER Jarl, att sedan Räfst-Tinget hade lagvunnit saken, skulle läggas en viss dag för den brottslige, innom hvillken han måtte hafva tid och råderum att ärlägga bötterna, om han ville och gitte: försutte han den dagen, skulle Nämden, som fällt honom, fara hem till bo hans, och lägga af dess barns lott, och dess hustrus lott, och sedan af hans lott utmäta så mycket, som han var fällder åt, utan att hustruns giftorätt eller barnens arfs-lott borde häfta för bristen. Satte den brottslige sig vid sådant tillfälle till motvärn, så att han ville värja sitt gods, och därunder beginge någon åkomma, hvad heller det vore innom eller utom gårds, skulle sådant ligga i tväböte,
- ↑ Se 9. El. EdsörBl. ÖGL; Thy, at ängin ma annars lot förvärka. Sva skal hvar ensamin sina sak böta.
