egennyttiga händelser, att Kronan, icke mindre än Häradet, merendels satt i mistning af denna sin tillständiga rätt. Därtill voro flere orsaker bidragande. ERIK den Helige, en svag och onyttig Regent, hade, medan han var Konung, nekat att emottaga denna sin rättighet, under ett mer välment än dugeligt skäl, att han sådant icke behöfde: därigenom blefvo icke mindre de vrånge och orättfärdige styrrkte i sina onda gärningar, efter de sågo straffet lindradt och ovisst, än uppmuntrade och likasom berättigade att förfördela Kronan, när de kunde. Dessutan var den plägseden inritad, att så ofta målsäganden gaf efter sin rätt, troddes Kronan och Häradet, såsom mindre delägande, äfven böra eftergifva sina andelar. En så obillig sed gaf anledning till det missbruk, att Kronan och Häradet nästan städse förfördelades i sin rättighet därigenom, att målsäganden, äfven då han i det nogaste utkrafde och åtnöt sin del, likväl föregaf, som hade han den eftergifvit, ringa samvetsgran om det allmännas skada, när han blott såg sin nytta befordrad genom någon hemlig öf-
