hvilke rätteligen göra en Prins stor, föracktade denne, efter han fasade för hallsbrytande nöjen, och ej kunde visa sin styrka i Torner-spel. Han hade väl ett godt hjärta, mycken ifver för rättvisan, och stor nit för sin tro; men desse egenskaper, ehuru oskattbare och nyttige i sig sjelfva, äro doch ofta svaga sinnen till dels, och då de ej styras af förnuft och upplysas af kunskap, blifva obequäme och fallne för misbruk: allraminst förmåtte de skydda en Prins, som försvag att bevisa sin rätt i blodiga och vålldsamma skäl, i sin rättvisa och Religion fan ett bräckeligt värn emot orättvisa och gudlösa Rebeller. Hans Fader ERIK KNUTSSON, förskräckt af sin företrädares bedröfveliga efterdömme, som icke utan sin undergång hade ärfarit Folkungarnas farliga magt och slippriga skylldskap, tänkte väl att stadga sin Thron genom utländskt ryggstöd; till hvilken ända han ock hade förmält sig med Danska Prinsessan RICHISSA, Konung WALDEMAR I:s Dotter. Men denne skylldskap kunde doch ej skydda hans Son emot det öfverhängande onda. Olyckelig att komma ung til Thronen, må-
