ste han, långt ifrån att se henne befästad genom SVERKERSKA husets utgång, finna, att hon var desto mer retande för Folkungarnas äregiriga afsigter, som de å ena sidan ej hade att befara medtäflare, och å den andra låckades att rycka ett rof, som ej hölls utan med svaga händer. Man var desutan så van vid blodiga skådespel och ständiga försåt kring den Kongliga Thronen, att Folkungarne, äfven utan samvets-agg, trodde sig närmast befogade att träda i SVERKERSKA husets rättigheter. Innom Riket fans ingen, som var nog mägtig att hindra deras upproriska afsigter, och i Dannemark var allt i ett så förvirradt tillstånd, att man där icke en gång hant att tänka på vår ERIK, som torde begått sig, om hans ungdom och ofullkomliga Stats-klokhet icke hindrat honom känna afvundens styrka och hvad Partier vill säga i ett Regemente, som, svagt och vaklande, tarfvar att upprätthålla det ena, utan att undertrycka det andra. Härtill kom, att Regeringen var råkad i en Jarls händer, som, genom sina välmenande rådslag, ledde sin Konung i farliga afsigter och äfventyrliga tillbud. FOLKE BIR-
