det namnkunniga Kyrkomötet i Skenninge år 1248, som den Påfviske Legaten, Cardinalen WILHELMUS, Biskop af Sabina, där höll till införande af åtskilliga stadgar, som ginge ut på Kyrko-välldets befästande. BIRGER Jarl hvarken kunde eller ville hindra de ordningar, som här blefvo antagne. De voro grundade i den Canoniska rätten, där den världslige öfverheten hade intet att säga, och å en så vidskeppelig tid icke kunde emotsägas af en man, som för slug, att med ett otidigt nit störa sina egna afsigter, utan att kunna förekomma det onda, gjorde sig en förtjenst af att befordra, det han var i nödtvång att låta ske. Det förnämsta, som på detta mötet uträttades, var, att de hittills brukeliga och tillåteliga äcktenskapen i Prästeståndet blefvo förbudne. Dessa äcktenskap, långt ifrån att ogillas af förnuftet, befallas väl och tillåtas uttryckeligen i Guds uppenbarade ord: så äro de ock nyttiga för allmänheten, och nödvändiga för Prästerna, hvilke ofta mer än i kyskhets puncten bevisa sig vara människjor. Men som de icke dessmindre af förfarenheten äro befundne vara skadeliga för Romerska
