gerings lusta, dels af sin mägtiga och rika Stjuf-Fader, PHILIPP LAURITSSON till Runneby. Det blod, som han sett rinna af sin Fader KNUT den långe, och Broder HOLMGEIR för lika begärelse, långt ifrån att afskräcka, tjente ej än att mer reta hans lust för hämd och begärelse för ära. Den tredje Cron-Prétendenten var Junker CARL, ULF Jarls Son, väl till åren yngst, men till sina goda egenskaper störrst. Han kunde ej försmällta den orätt, som han mente sig vara skedd efter dess Faders död, att han ej blef i hans ställe utnämd till Jarl. Och som han trodde, kanske med sannolikhet, att där hans Far left i tvänne år till, skulle ingen kunnat göra honom den lediga Thronen stridig, förtröt honom, att blott för en så liten händelse skull gå miste om en så kjusande ära.
Hvar och en af dessa hade sina starrka medhållare. Men IFVAR BLÅ, med flere Herrar, som voro dels BIRGER Jarl tillgifne, dels kände hans styrka, och hvad vid närvarande tillfälle ville säga, att hafva under sitt befäl en stor och segrande Krigsmagt, märkte grant af hvad farlig
