påfölgd det skulle vara, om man utkorade någon af dessa Sökande till Sveriges Konung. BIRGER Jarl, långt ifrån att ärkänna dess val, skulle utan möda i spettsen af en segrande Krigsmagt bevisa sin närmare rättighet till Kronan, och således genom ett högst skadeligt inbördes krig, förföllja en Konung, som allt försvag att sätta sig emot BIRGERS magt, skulle blott tjena att förena sin olycka med Fäderneslandets fördärf och elände. Men som ock IFVAR BLÅ därjemte kände BIRGERS herrskande Begärelser, högmod och Regerings-lusta, tog IFVAR jemte sina medhållare den medelvägen, att då de å ena sidan i en så krusig omständighet ej funno rådeligt stöta BIRGER alldeles för hufvndet, i det de gingo med valet til någon annan Folkunge utom hans hus, de likväl å den andra, så mycket, som mögeligt vore, måtte inskränka hans farliga afsigter, för att ej på de andras undertryckande bygga sin oinskränkta höghet. Till den ändan lagade IFVAR så vid valet, at BIRGERS äldste Son af Prinsessan INGEBORG, Junker WALDEMAR, då tio år gammal [1],
- ↑ Rätta året, då WALDEMAR blifvit född, vet
