att kunna göra det om intet, som där vid voro honom obehageligt.
Men BIRGER Jarl fick icke förr spörrja sin Sons val till Konung, än han, full af harm och ifver, skyndade ifrån Tavastland hem till Sverige, för att göra om intet en sak, som han trodde vara sig till vanheder. Att gå Jarlen förbi i en så angelägen Sak, och det med ett utmärkt föragt, att man icke en gång vårdat sig begära des råd och samtycke, var i hans ögon den störrsta oförrätt. Efter hemkomsten sammankallade han fördenskull strax till ett riksmöte alla dem, som bivistat valet och hade af häfd rätt att bivista ett Konunga-val. Han föreställte dem i ett tal orsaken till deras sammankallande, som bestod däri, att han hade förmodat, det de skulle haft mer afseende på dess Person och ämbete, än under dess frånvaro företaga sig ett Konunga-val, utan att gifva honom därom ringaste underrättelse, som dock var Rikets Jarl: ett val, som för att blifva mer olagligt, de hällst velat låta falla på ett barn, hvillket långt ifrån att ens kunna styra sig sjelft, vore i synnerhet oskickeligt i så farliga tider att up-
