I Vermlands län blefvo de begge kronoparkerne Sörmo och Gränsjö, innehållande den förra 3,399,20 qvadratref och den senare 6,210,23 qvadratref i 40 särskilda lotter till den högstbjudande å auktion försålda mot 14,848 kronor 6 öre i skatteköpeskilling och 444 kronor i ränta.
Skatteförsäljning och upplåtelse till betesberättigade skedde uti Örebro län af kronoparkerne Jägarebacken, Hällebråten, Immetorp jemte en del af Krämmaremarken med tillsammans 8,266,07 qvadratref; hvaremot kronoparken Tysslingen kom, sedan dess försäljning en gång lär hafva varit beslutad, att bevaras. Kronoräntan för inom detta län försålda kronoskogar, fördelade i 67 lotter, uppgår till 1,070 kronor 43 öre och köpeskillingen belöpte sig till 52,928 kronor 28 öre.
Slutligen förekom inom Kopparbergs och Gefleborgs län i följd af 1824 års cirkulär en skatteförsäljning af vissa skogslotter, hvilka inbragte till statsverket en ränta å 205 kronor 30 öre och en köpeskilling af 1357 kronor 50 öre.
I sammanhang med beslutet om ett delvis upplåtande till enskilde af kronoskogarne bestämdes, såsom ofvan blifvit omförmäldt, att å dem, som för kronans räkning bibehölles, skulle införas en ordnad hushållning.[1] Föreskrifter uti sådant syfte meddelades också i samband med regleringen för de olika kronoparkerne.
Noggranna bestämmelser rörande den forstliga behandlingen af kronoparkerne förekommo först uti den år 1838 utkomna instruktionen för skogs- och jägeristaten, som derom bland annat föreskref, att först i afbidan på hushållningens definitiva reglerande en provisionel huggningsplan, enligt hvilken af arealvidden årligen finge afverkas endast l/150:del af barrskogen och 1/80:del af björk- al- och aspskogen skulle uppgöras och tillämpas, hvarefter kronoparkerne skulle indelas i block, skiften, afdelningar, periodiska hyggen och årshyggen. Härjemte borde behöriga skogskartor uppgöras, den växande skogen uppskattas och till trakthuggning förslagsvis indelas, upprättade kartor, hvarå afdelningarne och perioderna för hela omloppstiden skulle finnas utmärkta tillika med beskrifningarne deröfver, arealuträkningar, taxeringslängder, huggningsberäkningar och hushållningsplaner af Kongl. Maj:ts befallningshafvande insändas till kammarkollegium för att derefter vid skogsinstitutet undergå granskning, och det ena exemplaret sedan återställes till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som deraf skulle till distriksförvaltaren lemna en afskrift för att sedan vid skogsvården tjena till efterrättelse. Distriktsförvaltaren tillhörde det att, innan augusti månads slut till Kongl. Maj:ts befallningshafvande ingifva skriftligt förslag öfver afkastningen å hyggestrakten för året inom hvarje block särskildt, utan att vid den sedermera skeende afverkningen något finge tagas af kommande årshyggen, derest ej sådant oundgängligen erfordrades, med iakttagande städse att periodiska hygget för 10 år icke öfverskredes.
Enligt samma instruktion förekom upplåtelse af höslåtter för ett år å sidlända ängar uppå kronoparkerne. Mulbete derstädes blef på flera sätt begränsadt, i det att stadgande förekom, dels att ingå djur finge före den 1 juni eller efter den sista september dit insläppas, dels att afverkade eller skoglösa trakter borde för återväxten instängas, under vilkor dock att, derest kostnaden för den stängsel, som i följd af betningen måste uppföras, öfverstege 10 års betesafgift, något mulbete ej skulle å parken upplåtas; hvarjemte meddelades åtskillige föreskrifter om de åtgärder, som till beredande af återväxt borde iakttagas.[2]
Skogseffekternas stegrade värde gåfvo under medlet af innevarande århundrade statens skogar en betydelse för dess finanser som man dessförinnan ej kunnat förutse. Följderne häraf framträdde uti flera derefter följande förordnanden. Särskildt må nämnas, hurusom i kongl. förordningen den 21 december 1865 meddelades föreskrift angående kronoparkers bildande i Störa Kopparbergs och de Norrländska länen, hvarigenom omfattningen af dessa marker kommit att i hög grad ökas, hvarefter uti kongl. förordningen den 29 juni 1866 angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket, med upphäfvande af förut i ämnet gällande bestämmelser, såsom allmän grundsats uppställdes, att »kronoparkerne skola bibehållas oförminskade samt behandlas efter sådana, på vetenskapliga reglor grundade för särskilda ortförhållanden lämpade hushållningsplaner, som afse skogens framtida bestånd och högsta afkastning.»
Närmare bestämmelser angående beskaffenheten af den hushållning, som sålunda borde å kronoparkerne inrättas äfvensom beträffande andra dermed i sammanhang egande frågor hafva sedermera vid särskilda tillfällen meddelats.
- ↑ Kammarkollegii cirkulär af den 14 april 1824 innehöll föreskrift att, sedan genom tagen kännedom af kartor handlingar m. m. erforderliga upplysningar vunnits, en särskild lokalundersökning, som förrättades af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i närvaro af kronoombud m. fl., skulle ske och, efter det vederbörande dervid sig yttrat, förslag till reglering uppruttas. Detta tillika med Kongl. Maj:ts befallningshafvandes yttrande samt öfrige handligar skulle sedan insändas till Kongl. Maj:t, hvarförinnan dock, i fall någon vid nämnda undersökning påyrkade eganderätt till större eller mindre del af allmänning, sådant yrkande, som inom tre månader skulle vid vederbörlig domstol anhängiggöras, borde hafva blifvit slutligen pröfvadt. I anledning af anmälan om års kronoparkerne i Skaraborgs län, inträffade skogseldar, enligt antagande åstadkomna i beräkning att erhålla utsyning å brandskadadt virke och bereda bättre mulbete, förordnade kongl. brefvet den 15 mars 1826 dels om inhägnade af en viss afbränd del af skogen, dels att, om stängseln nedrefvos utan att upphofsmännen upptäcktes, alla, som af gunst och nåd å parken åtnjutit mulbete, skulle sådant förvägras, och de, som till mulbete hade laglig rätt, tillhållas att vakta kreaturen.
- ↑ Kongl. skogsstyrelsens cirkulär den 29 juni 1867 angående grunder för de allmänna skogarnes indelning till ordnad hushållning. Samma styrelses cirkulär den 18 Maj 1869 angående sättet för tillämpningen af åtskilliga utaf de år 1867 meddelade föreskrifter rörande indelning af allmänna skogar. Kongl. instruktionen för skogsstyrelsen och skogsstaten den 19 november 1869 m. fl. sedermera utfärdade författningar.
