Ärendet fortsattes sedermera inom öfriga delar af ön och afslutades några år derefter.
Bibehållande af alla de vid regleringen för skogsplantering afsätta markerne befanns emellertid ej vara tjenligt, hvadan ock snart beslut fattades att sälja Köpings Tall, Strandskogen, Ramsättra, Lindby och Rölla Tall. Beträffande de trenne sistnämnda, hvars försäljning påbjöds den 8 maj 1821, stadgades, att de skulle, delade i smärre lotter, försäljas emot årlig ränta ej understigande 6 skilling banko och skatteköpeskilling till sexdubbla beloppet af den erbjudna räntan.
Härmed var början gjord till skatteförsäljning af kronans skogar och derpå följde såsom bekant likartad upplåtelse utaf större delen af desamma.
Enligt kammarkollegii cirkulär den 14 april 1824 skulle nämligen, såsom förut blifvit omnämndt, af kronoparkerne bibehållas under kronans disposition endast så mycket som för flottornas och andra kronans behof befunnes nödigt, men det öfriga, för den händelse dermed ej bereddes hemman, som till bete eller skogsfång å parken egde laglig rätt, något verkligt för dess bestånd känbart lidande, bringas under enskild eganderätt, Dervarande jägeri- eller skogsbetjentes boställen och under ständig besittningsrätt upplåtna lägenheter af en viss omfattning borde härvid först erhålla nödigt utrymme af skog och betesmark, sedan vederbörlig ersättning i jord lemnas för bestående rätt till mulbete och skogsfång, när sådant lämpligen kunde ske; och skulle det, som derefter till kronans fria disposition återstode, deladt i lotter, hvardera innehållande efter afdrag af impedimenter 15 à 40 tunnland emot årlig ränta, som efter markens godhet och skogens beskaffenhet bestämdes från ½ till 3 kappar spanmål under skattemannarätt upplåtas till den, som derför å allmän auktion bjöde den högsta köpeskillingen.
Angående det sätt, hvarpå regleringen genomfördes, må nu länsvis omförmälas resultaten af densamma.[1]
Beträffande först Upsala län funnos derstädes före år 1824 åtskilliga små kronoparker, nämligen Håga, Berga, Malma, Krisslinge, Hesselby, Råby, Orlösan, Flogsta och Hammarby, utgörande tillsammans 4,185,59 qvadratref, af hvilken areal 1,697,15 qvadratref skattlades och försåldes, under det att det öfriga bortlemnades i ersättning för åtnjuten förmån af mulbete och skogsfång. Äfven kronoparkerne Ramningshult, Högskogen och Tierp förminskades sammanlagdt med 8,948,00 qvadratref, hvilka blefvo utan vederlag kronan afhända. Den skattlagda marken, som fördelades i femton olika lotter, lemnade en skatteköpeskilling af 2,096 kronor 98 öre, med en årlig grundränta af 174 kronor 68 öre.
De i Stockholms län befintliga Adelsö och Vendtholms kronoparker lades vid regleringen under Drottningholms slott, hvadan de ännu för kronan äro i behåll.
I Södermanlands län skattesåldes sammanlagdt för 1,778 kronor 50 oro åtskilliga jagbackar och Klosters allmänning, utgörande inalles 2,888,76 qvadratref och från Sörby kronopark afhändes 548,95 qvadratref, medan deremot kronoparkerne Ridö och Obygdö blefvo oförminskade.
Inom Östergötlands län varande kronoparken Omberg förminskades med 2,320,50 qvadratref duglig mark, som emot årlig ränta till belopp af 209 kronor och 11 öre jemte 33 kronor 15 öre i kronotionde tillades åtskilliga inom Lysings och Dals härad varande hemman, hvilka å parken sedan längre tid tillbaka emot stadgad afgift åtnjutit mulbete. I öfrigt försåldes uti 148 särskilda lotter kronoparkerna Eneby park, Skälgen, Gap- eller Kopön, Östra Malmskogen och en del af Ycke kronopark med tillsammans 4,113,75 qvadratref förutom hvad som af den sistnämnde och af Östra Malmskogen i ersättning för mulbete och skogsfång afstods. Vestra Malmskogen undergick ej någon förminskning.
Jönköpings län förlorade den lilla kronoparken Kirsaberget, som, fördelad i två lotter, försåldes för 673 kronor 50 öre och årlig ränta af 24 kronor 97 öre. Visingsö kronopark bibehölls.
Kronoparkerna Bo och Österudd om 733,60 qvadratref, Fjälemyr om 884,80 qvadratref samt holmarne Störa och Lilla Grundet å Gotland blefvo skattelösta mot 130 kronor 13 öre i ränta och 770 kronor 15 öre i köpeskilling.
Å Öland blef Böda kronopark vid regleringen oförminskad; men samma förhållande egde ej rum med hänsyn till kronoparken Norrlandet, belägen å den till fastlandet hörande delen af Kalmar län, af hvilken 3,090,37 qvadratref tillades majorsbostället Stufverum, och återstoden omkring 1,390 qvadratref fördelades bland dem, som förut å parken åtnjutit mulbetesrätt.
Kronoparken Sönnarlöfs Kongsora med 157,80 qvadratref inom Kristianstads län försåldes för 4,171 kronor 50 öre samt 35 kronor 94 öre i årlig ränta.
I Inlands Fräkne härad af Göteborgs och Bohus län fanns vid tiden för regleringen en skoglös kronoallmänning vid namn Brefjellet, hvilken för kronans räkning uppmättes och såldes till skatte mot 3 kronor 58 öre i ränta och 559 kronor i köpeskilling.
Beträffande Elfsborgs län blefvo de å Dalsland belägna kronoparkerne Kroppefjell och Masteskogen med en sammanlagd areal af 52,712,80 qvadratref icke för kronan bibehållna; och om än med hänsyn till Edsmären, som före regleringen innehöll 130,941,80 qvadratref, icke förfogades på enahanda sätt, kom dock den del, som för kronan bevarades, icke att upptaga mer än 27,378,05 qvadratref. Kronoparkerne Halle- och Hunneberg voro de enda, som, hufvudsakligen på grund af sitt isolerade läge, förblefvo oförminskade.
Största antalet kronoparker fanns, då regleringen företogs, uti Skaraborgs län. Dervarande länsstyrelse sökte emellertid på allt sätt främja ett öfverlåtande af desamma till enskilde och detta skedde jemväl, så att nu återstår blott en obetydlighet. Utan att något för kronans räkning undantogs försvunno sålunda kronoparkerne Kungslenaberg, Himmelsberget, Stjelkaskogen, Mösseberg,[2] Gryten, Binnebergsmo och Billingsliderna, Koflymarken, Anemossen, Billingen och Ormeskogen utan inberäkning af hvad utaf den sistnämnda lemnades till Göta kanalaktiebolag. Arealen derå sammanlagdt utgjorde 149,942,17 qvadratref. Dessutom skedde en högst ansenlig förminskning af kronoparkerne Varaskogen, Kinneskogen, Tiveden, Sundsmarken, Furubacken, Kungslena åsar och Stenåsen, så att af desamma, som förut hade en utsträckning af 167,452,87 qvadratref, blott kom för kronan efter regleringen att återstå 47,180,17 qvadratref. Klyftamon, Rådaås och Ledsjömo, hvarå arealen belöpte sig till 8,332,16 qvadratref, bibehöllos oförändrade.
