Den här sidan har korrekturlästs
Jag, svag och brydd,
fann ofta skydd
hos moders bok,
som följde mig
likt klippans dryck pa öknens stig.
Jag bar den med
på mången led
som amulett,
och hennes åag
från lastens brunn höll bort min håg.
När tid gick strid,
hon barnafrid
mig återgaf.
När tid blir all,
vid hennes rand jag somna skall...
— 11 —
