Den här sidan har korrekturlästs
Under moders träd.
.jpg){kind=small}
ankan snärjde mig,
och min ros vardt blek,
lagern undanvek,
palmen mig besvek.
Och min höst kom hård,
kom med törnegård,
nordansmek och ulfvavård.
Men vid moders träd
finns ej gadd och klo,
inga törnen gro,
inga stormar bo —
under moders träd
allt är idel ro,
barnaro och barnatro...
På en mörknad duk
från de gamla år
trädet skrudadt står
i min moders vår.
— 12 —
