Den här sidan har korrekturlästs
Under gröna hvalf.
.jpg){kind=small}
u som sist fann världen ha för högt till taket!
Du, som sett dig skygg på himlens granna ljus!
Följ mig, du, som frös i gyllne stjärngemaket,
till vår gamla moders gröna, låga hus!
Du, som ej med grubbel fann din fasta punkt!
Kom! Där inne hjärtat blir så lugnt — så lugnt.
Där bland rosensnår
tanken hvila får,
hvila ut från långa, bittra år.
I din barndoms dagar var du jämt där inne.
Då var moder jorden dig så skön och kär.
Men din fröjd i lunden vek med barnets sinne,
och i murstensöknen vardt du resenär.
Där i rusig dans omkring den gyllne kalf
glömde snart du leken under gröna hvalf,
glömde muntra hopp
öfver bäckens lopp
och din äntring upp till furans topp.
— 20 —
